Skomakarens läst: Vi bygger ett ännu bättre Europa
Det är inte bara Finland som fyller jämna år i år, utan också Europeiska unionen firar som bäst sitt 60-årsjubileum. Det var efter andra världskriget man beslöt att det aldrig mera skulle föras krig i Europa. Man slog fast att det behövs så tätt samarbete som möjligt, för att undvika konflikter i fortsättningen. Samma princip gäller fortfarande. Den är viktig och samtidigt så enkel.
De flesta konflikterna uppstår då man inte förstår varandra. Det gäller i hemmet, i umgänget med vänner och grannar, på arbetsplatsen och även inom samarbetet mellan länder. Man måste diskutera, förklara, lyssna på varandra och börja om igen...
Vi ska alltid ha tålamod och respekt för varandra. Det är det som det europeiska samarbetet går ut på. Så har det varit i 60 år och så kommer det att vara också i fortsättningen. EU har utvecklats och utvidgats men de grundläggande principerna för samarbetet är de samma som i början.
Det är vi som lever nu som har ansvaret för att bygga vidare på vårt gemensamma Europa. Vi ska säkerställa att Europa blir ännu starkare, att man fäster ännu större uppmärksamhet vid de sociala aspekterna och gör Europa ännu bättre för arbetstagarna!
Vi måste säkerställa att det finns mer tillväxt och fler jobb med goda arbetsförhållanden i Europa. Vi måste se till att det görs fler investeringar i alla europeiska länder – både med privata och offentliga medel.
Europafacket har precis godkänt en plan för en ny, gemensam finansförvaltning inom EU. Tanken är att på det sättet uppmuntra varje medlemsland att göra mer offentliga investeringar. För att göra detta möjligt behöver vi också göra ändringar i EU:s stabilitets- och tillväxtpakt.
Europafacket vill agera proaktivt och tänka på framtiden. Vi i Europa ska vara väl förberedda på kommande kriser. Vi måste tänka på kommande generationer och därför ska vi bygga ut infrastrukturen och investera långsiktigt. Europafacket vill vara en aktör som föreslår nya saker, inte bara motsätter sig förändringar. Vi vill se till att man inom de europeiska institutionerna lyssnar på arbetstagarna. Det ska vi göra tillsammans!
Förresten: Jag är för tillfället den enda från Norden som jobbar här på Europafacket. Det är inte så många här som vet speciellt mycket om Finland. I dag berättade jag för kollegorna om Minna Canth och konstaterade att det inte bara är formel 1 vi finländare är bäst i världen på: Finland var det första landet där kvinnorna fick rätt att kandidera i val. Det kan vi alla vara stolta över.
Några av er har också frågat om jag trivs här i Bryssel. Jag kan erkänna att jag nu, efter tre månader, känner mig hemma här. När märkte jag det? Jo, när den affärsansvariga i matbutiken där jag brukar handla vänligt konstaterade att jag hade kommit till butiken tidigare än normalt. Det hade varken hänt i Helsingfors eller i Borgå. Bryssel känns nu som en liten by där (nästan) alla känner varandra!
Katja Lehto-Komulainen
