Skomakarens läst: Dags att agera
Ministrarna i Juha Sipiläs regering har under de senaste veckorna kommit med motstridiga bud om hur Finlands ekonomi har utvecklats och vad som komma skall. Det är direkt olyckligt att statsminister Juha Sipilä, finansminister Petteri Orpo och utrikesminister Timo Soini har så totalt olika syn på vilka åtgärder som krävs för att få nationens ekonomi på fötter. Man är tydligen ändå ense om att regeringens målsättning på att höja sysselsättningsgraden till 72 procent håller på att rinna ut i sanden. Nu är den kring 69 procent och även om arbetslösheten sakta men säkert har minskat, så anser den borgerliga regeringen att detta inte räcker för att vända ekonomin mot det bättre.
Centern och Sannfinländarna våndas med vad de ska säga åt folket inför nästa val. Förtroendet för regeringen har sjunkit i de senaste opinionsmätningarna, och med kommunalvalet runt hörnet är det förståeligt att man vill hålla inne med negativa budskap. För Sannfinländarna är situationen särskilt besvärlig. Det ser nästan ut som om cirkeln av brutna vallöften och alternativa halvsanningar håller på att hinna upp partiledningen. Också inom Centern osar det. Å ena sidan finns företagarfalangen med ministrarna Juha Sipilä, Anne Berner och Mika Lintilä i spetsen. Å andra sidan gruppen av traditionalister, främst inom riksdagsgruppen, som har talat för samhälleligt engagemang och troligen känner sig främmande för den slags kommersialisering av samhällsfunktioner som till exempel Anne Berner arbetar för.
För Samlingspartiet ter sig situationen tydligare, trots att vissa inom partiets seniorgalleria har ifrågasatt klokheten i att sätta vården i händerna på privata vinstprofitörer. Att privatisera samhällstjänster ligger ändå väl i linje med hur man ser på saker och ting inom partiet och de företagarkretsar som finansierar partiets valkampanjer. Regeringen har skurit i inkomstöverföringarna till mindre bemedlade och arbetslösa, samtidigt som den har förespråkat skattelättnader för företagare och höginkomsttagare. Inför kommunalvalet kan Petteri Orpo säga att det finns behov av att även i fortsättningen ta till nedskärningar för upp emot en–två miljarder euro, att granska minimilönefrågan och att lokalt avtalande på arbetsplatserna ska gynna företagsamhet.
Inom fackföreningsrörelsen har vi en annan syn på vad som är klokt och vad som inte är det. Själv tror jag att det finns en risk för att läget åter skärper sig mellan regeringen och facket under vårens lopp, speciellt om regeringen ytterligare vill gå åt arbetslöshetsskydd, minimilöner, lokalt avtalande och kollektivavtalens allmänt bindande verkan.
Vi bör inte bli överraskade om regeringen under vårens budgetmangling, som lämpligt nog hålls efter kommunalvalet i april, kommer med nya åtstramningar som drabbar de svagaste och leder till ökade klyftor i samhället. Detta fortsätter tills vi tillsammans sätter stopp för utvecklingen. Låt oss ta det första steget i kommunvalet i år. Se också du till att göra arbetstagarnas röst hörd genom att rösta.
Håkan Ekström
