Semesterlagen ändras – löntagarna tjänar i fortsättningen in semesterdagar också när de har varit borta från jobbet på grund av sjukdom
Genom ändringarna i semesterlagen tryggas arbetstagarnas rätt till fyra veckors avlönad semester, även om de har varit tvungna att vara borta från jobbet på grund av sjukdom eller medicinsk rehabilitering. Dessutom förlängs tiden inom vilken arbetstagarna kan ta ut den semester som har flyttats på grund av arbetsoförmåga.
Det är EU-lagstiftningen som förutsätter att arbetstagarna ska ha rätt till fyra veckors avlönad semester.
– Äntligen erkänner också Finland avgörandena i Europeiska unionens domstol, som slår fast att man tjänar in semester under mer än 75 kalenderdagar när man är sjukledig eller deltar i medicinsk rehabilitering, säger Anu-Tuija Lehto som är jurist på FFC.
De nya bestämmelserna i semesterlagen tillämpas för första gången på semestrarna som tjänas in under det kvalifikationsår som börjar den 1 april 2019. Det betyder
Rent konkret har lagändringen gjorts så att semesterlagen har kompletterats med bestämmelser om arbetstagarnas rätt till extra lediga dagar som kompletterar semestern. Arbetstagarna får i fortsättningen extra lediga dagar i de situationer där de inte har tjänat in minst 24 semesterdagar på grund av frånvaro som beror på sjukdom eller medicinsk rehabilitering. För de extra lediga dagarna betalas samma lön som för semestern. Skillnaden är ändå att arbetstagarna inte tjänar in ny semester under de extra lediga dagarna.
– Vi anser att de extra lediga dagarna inte följer arbetstidsdirektivet. I direktivet konstateras entydigt att arbetstagaren tjänar in semester. Dessutom gör de extra lediga dagarna att semesterlagen, som redan nu är svår att förstå, blir ännu mer komplicerad.
Anu-Tuija Lehto anser att det också är dåligt att löntagarna endast tjänar in fyra veckors semester.
– Det här försvagar det finländska systemet, för hos oss tryggas rätten till fem veckors semester när anställningen har varat i över ett år.
Sipiläs regering stävade från början efter att göra en helhetsreform av semesterlagen. Planerna stupade ändå på motståndet från arbetsgivarna.
I den arbetsgrupp som beredde helhetsreformen föreslog FFC bland annat att alla löntagare skulle tjäna in 2,5 dagar semester per månad och att det skulle bli lättare att flytta den intjänade semestern från en visstidsanställning till följande anställning.
