Ronja Grönholm, ordförande för Industrifackets svenska sektion: "När något görs på finska är det vi som hojtar att vi också vill ha det på svenska"

När Metallförbundet, TEAM och Träfacket vid årsskiftet gick samman till Industrifacket, inrättade man samtidigt ett nytt organ som hjälpa till att utveckla den svenskspråkiga verksamheten. Den svenska sektionen består av åtta medlemmar från olika branscher och regioner. Ordförande är Ronja Grönholm från Raseborg, som till vardags jobbar som produktionsarbetare på kabeltillverkaren Prysmian i Kyrkslätt.

– Till våra uppgifter hör att utveckla förbundets svenskspråkiga verksamhet och åtgärda de brister som finns. Vi försöker se till att det finns service, att det ordnas kurser och att det ges ut information på svenska. Och när något skoj görs på finska så är det vi som hojtar att vi också vill ha det på svenska, säger Ronja Grönholm.

Överlag anser hon att sammanslagningen av de tre förbunden har gått smidigt och att den svenska sektionen har hittat sin plats.

– Vi har blivit jättebra emottagna. Inom förbundet lyssnar man på oss och det är ingen som direkt säger nej till våra förslag. Och om vi hittar någon grej som funkar på svenska, så kan den ju också användas för andra språkminoriteter, konstaterar Ronja Grönholm.

Servicen kunde marknadsföras bättre

Ett större förbund ger bredare axlar också för den svenska verksamheten. Industrifacket har ungefär 7000 svenskspråkiga medlemmar och bland förbundets personal finns flera som jobbar med svenskspråkiga frågor.

– Det som är bra är att det finns svensk service att få inom förbundet. Det dåliga är att den svenska servicen inte marknadsförs – till exempel på webben står det inte vilka inom förbundet som talar svenska. Hittills har sektionen jobbat mycket med att det som redan finns också ska synas, säger Ronja Grönholm.

Hon tillägger ändå att det tar sin tid att bygga upp det nya förbundets webbplats och verksamheten i övrigt.

Grönholm påpekar att hon själv hörde till Metallförbundet, som var det av de tre gamla förbund hade mest svenskspråkig verksamhet. För dem som tidigare hörde till TEAM eller Träfacket har förändringen kanske varit större.

– Jag har inte fått direkt respons av medlemmarna ännu, men jag har uppfattat att man inom de andra branscherna upplever att det nu finns en chans att få mer på svenska. Men den svenska sektionen är så ny att medlemmarna kanske inte ännu har insett att vi finns till för dem.

Trivs med skiftesjobb

Ronja Grönholm bor i Karis och jobbar på Prysmians kabelfabrik i Pickala i Kyrkslätt.

– Jag hör till en grupp som tillverkar den elektriska ledaren som är mitt i kabeln. I praktiken står jag huvudsakligen vid en maskin och övervakar och fyller på.

Hon har jobbat på Prysmian i ett och ett halvt år. Före det jobbade hon som på SSAB:s fabrik i Lappvik i Hangö, som för tillfället kämpar mot nedläggning.

– Det bästa med mitt jobb är att jag får vara en del av ett bra team och att jag får jobba med ett fysiskt jobb. Vi har hela tiden något att göra. Jag tycker också om att jobbet i viss mån är tekniskt.

Nackdelen är att det finns vissa arbetarskyddsrisker och att det är bullrigt och smutsigt.

– Att jobbet är fysiskt tungt är inte en nackdel, men det är något som är bra att komma ihåg. Man måste tänka på hur man jobbar för att kroppen ska hållas hel, påpekar hon.

Arbetet sker i femskift, vilket betyder att Grönholm jobbar två morgnar, två kvällar och två nätter, varefter hon är ledig i fyra dygn.

– Det passar mig perfekt. Jag är världens sämsta morgonmänniska, och nu behöver jag bara vakna tidigt två morgnar i rad. Men det är superviktigt att det finns en fungerande skiftesdagvård, säger småbarnsmamman Ronja Grönholm.

Den här artikeln ingår i serien Röster i facket som publiceras i Löntagarens nyhetsbrev. Beställ nyhetsbrevet på adressen www.lontagaren.fi/nyhetsbrev så kan du läsa fler intervjuer med fackligt aktiva från Svenskfinland! Nyhetsbrevet är gratis och utkommer varannan vecka.