Risker för både löntagare och företag om förhandlingarna om kollektivavtal börjar föras på arbetsplatsnivå – "Kan leda till sämre löneutveckling och större löneskillnader"
Att arbetsgivarorganisationen Skogsindustrin tidigare i höstas meddelande att den slutar ingå kollektivavtal på förbundsnivå är egentligen inte en så stor överraskning. Arbetsgivarna redan länge har försökt nedmontera modellen med centraliserade förhandlingar om anställningsvillkoren.
Först gick man från centralorganisationsnivå till förbundsnivå, och nu har Skogsindustrin meddelat att arbetsgivarsidan i fortsättningen endast förhandlar om anställningsvillkor på företagsnivå. Nästa steg skulle vara att splittra avtalandet så att man förhandlar om anställningsvillkoren separat med varje enskild arbetstagare.
Utan branschvisa kollektivavtal försvinner också avtalens allmänt bindande verkan, som hittills har tryggat minimilönerna och sett till att företagen inte kan börja konkurrera genom att dumpa löner. Det påpekar FFC:s chefsekonom Ilkka Kaukoranta i ett blogginlägg (på finska).
– När förhandlingarna förs på företagsnivå finns det en risk för att arbetstagarnas förhandlingsstyrka försvagas och det kan på längre sikt leda till sämre löneutveckling och större löneskillnader, när vissa företag försöker få en konkurrensfördel genom att betala sämre löner än andra företag, bedömer Kaukoranta.
Mer att förhandla om – fler konflikter och strejker
När man förhandlar om löneförhöjningar och andra anställningsvillkor på arbetsplatsnivå, så kommer också konflikter och strejker att flyttas över till arbetsplatserna, påpekar Ilkka Kaukoranta. För arbetsgivarna har det varit lätt och behändigt att låta arbetsgivar- och fackförbunden sköta förhandlingarna om anställningsvillkor.
– Utan branschvisa kollektivavtal måste alla företag var för sig fatta beslut om samma frågor. De branschvisa kollektivavtalen har gjort att tvisterna om anställningsvillkoren har flyttats bort från arbetsplatserna, men ändå till sådana förhandlingsbord där man klarar av att ta hänsyn till den egna branschens särdrag och både arbetstagarnas och arbetsgivarnas behov.
Kaukoranta misstänker att antalet frågor som arbetsgivarna och arbetstagarna avtalar om kommer att minska när förhandlingarna förs på arbetsplatsnivå. Det gäller i synnerhet vid mindre företag som inte har resurser att förhandla om omfattande kollektivavtal.
– Många frågor som man i dag avtalar om i kollektivavtalet, blir i så fall sådana som arbetsgivaren ensidigt fattar beslut om.
Farväl till den nordiska modellen?
Om förhandlingarna också i andra branscher än skogsindustrin börjar föras på företags- och arbetsplatsnivå, betyder det att vi får säga farväl till den nordiska arbetsmarknadsmodellen. Ilkka Kaukoranta hoppas att det inte går så här, även om till exempel de anglosaxiska länderna visar att det är möjligt att ha en arbetsmarknadsmodell där förhandlingarna förs på individ- och företagsnivå.
– I alla de nordiska länderna har en modell som bygger på täckande kollektivavtal möjliggjort jämförelsevis hög sysselsättning, skäliga löneskillnader och ett rättvist arbetsliv där också arbetstagarna har något att säga till om.
Vill du läsa mer om ämnet?
FFC-enkät: En klar majoritet av finländarna vill att förbunden ska avtala om anställningsvillkoren
Ilkka Kaukoranta: Uhkarohkea hyppy tuntemattomaan (på finska)
