Regeringen borde kompensera de höga bränslekostnaderna genom att ändra avdraget för resekostnader – Att sänka bränsleskatten är inte en god idé
De stigande bränslepriserna är ett problem för många löntagare som behöver bil för att ta sig till jobbet. Det betonar både Industrifackets ordförande Riku Aalto och fackcentralen FFC:s chefsekonom Ilkka Kaukoranta.
Båda anser ändå att en allmän sänkning av bränsleskatten skulle vara fel sätt att tackla de stigande bränslekostnaderna.
– Att sänka bränsleskatten är ett extremt dyrt drag som oundvikligen skulle leda till skatteökningar på annat håll eller nedskärningar i välfärden. Det verkar inte klokt, säger Riku Aalto i ett pressmeddelande.
I stället anser han att det snabbaste och effektivaste sättet att råda bot på de stigande bränslekostnaderna skulle vara att höja avdraget för resekostnader som också innehåller avdraget för bruk av egen bil.
– Regeringen måste fatta beslut om att höja avdraget för resekostnader redan under vårens förhandlingar om rambudgeten och besluten måste träda i kraft omedelbart, kräver Riku Aalto.
I ett blogginlägg (på finska) håller FFC:s chefsekonom Ilkka Kaukoranta med om att det skulle vara klokt att ändra resekostnadsavdraget, men i stället för att höja avdraget föreslår han att avdraget görs om på ett sätt som gynnar personer med lägre inkomster.
I dag dras resekostnaderna av från förvärvsinkomsterna, vilket gynnar personer med högre marginalskatt – alltså höginkomsttagare. De med lägst inkomster har däremot ingen nytta av avdraget.
I stället föreslår FFC:s chefsekonom att avdraget för resekostnaderna kunde göras direkt från skatten på samma sätt som till exempel hushållsavdraget. Då blir avdraget i princip lika stort för alla oavsett inkomstnivå och marginalskatt.
I ett räkneexempel där han utgår från ett genomsnittligt resekostnadsavdrag på 2000 euro konstaterar Ilkka Kaukoranta att den nuvarande modellen där resekostnaderna dras av från inkomsterna ger en inverkan på nettoinkomsterna för medelinkomsttagare på ungefär 800 euro i året. För dem som tjänar mer än 100 000 euro i året är avdragets inverkan nästan 1100 euro.
Om man i stället drar av resekostnaderna direkt från skatten, och gör det möjligt att dra av 42 procent av de resekostnader som överskrider självrisken, så skulle låginkomsttagare med ett genomsnittligt resekostnadsavdrag gynnas med upp till 200 euro i året. För höginkomsttagare skulle beskattningen däremot skärpas med ungefär 200 euro. Medelinkomsttagare skulle i praktiken inte påverkas. En sådan reform skulle vara så gott som neutral för den offentliga ekonomin.
Om man vill ha en modell som lindrar beskattningen för nästan alla – med upp till 150–300 euro i året – kunde man göra det möjligt att dra av 50 procent av resekostnaderna. Den här modellen skulle ändå bli dyrare för den offentliga ekonomin eftersom skatteintäkterna skulle minska med mer än 100 miljoner euro. Men också den här modellen skulle vara avsevärt billigare än en sänkning av den allmänna bilskatten.
I sitt blogginlägg påpekar Ilkka Kaukoranta också att den reform han föreslår är bra också ur ett klimatpolitiskt perspektiv. Avdraget gynnar dem som behöver det mest, samtidigt som inverkan på klimatpolitiken är liten.
