Riksdagen har börjat behandla medborgarinitiativet mot aktiveringsmodellen – så här svarade de arbetslösa när FFC frågade hur modellen fungerar

Riksdagens social- och hälsovårdsutskott börjar nu behandla medborgarinitiativet om att slopa aktiveringsmodellen, som undertecknades av 140 944 personer för ett drygt år sedan. Att modellen inte fungerar kommer tydligt fram i de kommentarer som fackcentralen FFC har fått av de arbetslösa. "Aktiveringsmodellen orsakar bara extra stress och ångest", lyder en vanlig åsikt.
06.02. 11:54
LÖNTAGAREN

Regeringens kritiserade aktiveringsmodell trädde i kraft för ett drygt år sedan och innebär att de som inte klarar av att uppfylla kravet på aktivitet under en granskningsperiod på 65 dagar får sitt arbetslöshetsskydd nedskuret med 4,65 procent under följande granskningsperiod.

Lagen gav genast upphov till ett medborgarinitiativ som undertecknades av 140 944 personer i december 2017 och januari 2018. Det har ändå dröjt ett drygt år innan medborgarinitiativet har tagits upp till behandling i riksdagen. I dag onsdag har social- och hälsovårdsutskottet äntligen inlett behandlingen genom att påbörja utfrågningen av sakkunniga.

Facket anser ändå att de verkliga experterna är de som har drabbats av aktiveringsmodellen. En enkät som FFC och Industrifacket gjorde i november visar att mindre än en tredjedel av de arbetslösa inom FFC:s branscher lyckades uppfylla villkoren i aktiveringsmodellen under fjolåret.

Sammanlagt svarade nästan 6000 medlemmar i arbetslöshetskassorna på enkäterna och många av dem berättade om sina egna erfarenheter i öppna svar. FFC fick in nästan 2800 öppna svar och av dem var 93 procent kritiska till aktiveringsmodellen. Endast några procent av dem som svarade på enkäten var positiva eller neutrala.

Så här berättar de arbetslösa

En stor del av dem som svarade på FFC:s enkät anser att aktiveringsmodellen diskriminerar äldre arbetslösa.

Ingen vill anställa en 63-åring, och i den här åldern får man inte heller delta i någon kurs!
Jag kom in i den så kallade pensionsslussen 2015, och gav då jobb åt dem som är yngre. Aktiveringsmodellen borde absolut inte gälla oss som är inne på tilläggsdagarna.

Också var man bor spelar en stor roll, påpekar många. Möjligheterna till snuttjobb eller kurser är större i städerna än på landsbygden.

Det är en helt annan sak att bo på landet där förbindelserna med kollektivtrafik är riktigt dåliga. Alla har inte möjlighet att äga en egen bil.
Jag kommer åtminstone inte genast att flytta vart som helst för att få vilket snuttjobb som helst, när jag har familj och egnahemshus och min man har en fast anställning.

Bland de arbetslösa finns många som har nedsatt arbetsförmåga eller som är arbetsoförmögna. De här människorna drabbas hårt av aktiveringsmodellen, eftersom det är näst intill omöjligt för dem att få jobb, betonar många av dem som svarade på enkäten. 

Aktiveringsmodellen gäller också arbetsoförmögna, som jag själv. Ett giltigt läkarintyg hjälper inte. Jag har uppnått maximitiden med FPA:s sjukdagpenning. Det enda alternativet är att leva på arbetslöshetsdagpenning.
Jag har varit sjukskriven sedan oktober 2016. När jag fick ett negativt besked om invalidpension började aktiveringsmodellen gälla mig. Det är fel, för enligt specialistläkarna är jag arbetsoförmögen. När man är sjuk varken kan eller orkar man söka jobb. Och vem vill anställa en sjukledig, arbetsoförmögen 57-åring.

Många av dem som lyckas uppfylla villkoren i aktiveringsmodellen gör det genom att ta emot snuttjobb. Men de som svarade på enkäten påpekar att det också finns många problem med snuttjobben.

Aktiveringsmodellen sporrar bara till att ta emot snuttjobb. Jobb som inte motsvarar din utbildning och jobb där villkoren och arbetsmiljön kan vara riktigt dåliga. I verkligheten är aktiveringsmodellen bara ett sätt att skära ner förmånen, och den drabbar de fattigaste människorna.
Nolltimmarsavtal och inhopp är belastande och gör det svårt att planera vardagen för familjen. Inställningen till deltidsanställda är förnedrande, man borde bara vara tacksam över att man har ett jobb, trots att barnen är ensamma hemma i längre perioder. Man har inte många rättigheter, men desto fler skyldigheter.

Många av dem som svarade på FFC:s enkät har dåliga erfarenheter av servicen och kurserna som arbets- och näringsbyråerna erbjuder.

Personalen på arbetskraftsbyrån har tydligen så bråttom att jag har lämnats helt ensam. Ingen hjälper, oavsett hur mycket man ber om hjälp.
Aktiveringsmodellen borde förverkligas på ett mer humant och personligt sätt. Man borde göra upp en egen plan för alla och se vad de klarar av. Inte utpressa och hota med karenser, utan hjälpa så att man tillsammans kan hitta den rätta stigen framåt.

Villkoren i aktiveringsmodellen är krångliga och oskäliga, anser en stor del av dem som svarade på enkäten. Det spelar ingen roll hur aktivt man söker jobb, för så länge man inte lyckas i jobbsökningen så får man sin förmån nerskuren. Vissa anser också att granskningsperioden på 65 dagar är för kort.

Jag har sökt hundratals jobb och gått på tiotals intervjuer. Till yrket är jag barnskötare och servitör, och jag har städat och räknat pengar. Jag har inte fått ett enda jobb. Jag har varit aktiv men uppfyller ändå inte villkoren i aktiveringsmodellen. Man blir snarare nedstämd och deprimerad när man försöker försörja sin familj på små de små bidragen och ändå bestraffas av staten.
Under en granskningsperiod hade jag ett heltidsjobb i tre veckor i stället för två veckor, och då började granskningsperioden om från början efter anställningen. Under den perioden fick jag sedan inte jobb, och då bestraffades jag för att jag hade varit för aktiv tidigare.

I de öppna svaren kommer det tydligt fram att aktiveringsmodellen är byråkratisk och leder till fördröjningar i utbetalningen av arbetslöshetsdagpenningen. Många säger också att modellen orsakar stress och ångest i stället för att uppmuntra de arbetslösa.

Det mest irriterande som deltidsanställd är att vänta på lönekvittot, eller att utbetalningen från a-kassan dröjer. På sätt och vis skjuter du dig själv i foten om du gör ett eller två arbetspass och sedan väntar på löneintyget i ett par veckor, och sedan ännu i värsta fall tvingas vänta i flera veckor på att den jämkade dagpenningen ska behandlas.
Om syftet med aktiveringsmodellen är att vara uppmuntrande, så har den misslyckats totalt! Aktiveringsmodellen orsakar bara extra stress och ångest!

Fyra procent av dem som svarade på enkäten ansåg ändå att aktiveringsmodellen har fört något gott med sig.

Aktiveringsmodellen kanske väckte mig lite, och fick mig att fundera på min egen situation under de första tre månaderna.
Den hjälper till att upprätthålla jobbsökningsmotivationen.

Citaten är hämtade ur de nästan 2 800 öppna svar som kom in via FFC:s enkät i november 2017. Vi har översatt svaren till svenska och vissa svar har förkortats. Här finns en längre analys av de öppna svaren (på finska).

Vad är då FFC:s alternativ?

Finlands största löntagarorganisation FFC har motsatt sig aktiveringsmodellen ända sedan reformen började beredas, eftersom modellen behandlar de arbetslösa ojämlikt. I stället har FFC tagit fram sin egen modell till ett sporrande sysselsättningsskydd. FFC:s modell innebär mindre byråkrati och mer service för de arbetslösa.

Här kan du läsa mer om FFC:s sporrande sysselsättningsskydd.

Läs också våra tidigare svenskspråkiga nyheter om aktiveringsmodellen

Mer material om FFC:s enkät till medlemmarna i arbetslöshetskassorna

Beställ de senaste nyheterna till din e-post

Beställ de senaste nyheterna till din e-post

Språk

Så här används uppgifterna om dig

Genom att skicka in blanketten godkänner du att informationen om dig används enligt beskrivningen.