Matbud oroar sig för att smittas av coronaviruset – att insjukna skulle innebära ekonomisk katastrof

Finländarna uppmanas att distansjobba hemifrån och undvika att träffa andra människor ansikte mot ansikte. Men alla yrkesgrupper kan inte följa de här rekommendationerna. För till exempel matbuden har det gått tvärtom – de träffar rentav fler kunder nu än före coronavirusepidemin.

– Om antalet matleveranser under en vardag i genomsnitt var två per timme före coronakrisen, så är de nu tre per timme. Takten under vardagarna är nu samma som under veckosluten tidigare, berättar Bill som jobbar som matbud för Wolt i Tammerfors.

Bill heter egentligen något annat. Han är rädd för att gå miste om arbetsuppdrag om han ställer upp på intervju med eget namn.

Wolt är ett finländskt företag inom plattformsekonomin, som förmedlar uppdrag om att leverera mat från restauranger till kunder. Matbuden är frilansare och företaget betalar ett arvode för varje leverans. Wolts konkurrent Foodora agerar enligt samma logik.

Bill försöker undvika att smittas av coronaviruset genom att använda sig av engångshandskar och handsprit. Andningsskydd har han också försökt köpa, men de är slutsålda i butikerna. Wolt betalar en ersättning på 30 euro för den skyddsutrustning som matbuden själva skaffar.

– Jag skulle önska att Wolt centraliserat kunde skaffa skydd och handsprit.

Bill är rädd för att smittas av coronaviruset, eftersom de ekonomiska följderna skulle bli allvarliga om han insjuknar.

– Jag har ett lån på bilen som jag använder för att transportera matportionerna. Och sedan behöver jag förstås pengar att leva på, förklarar Bill.

Han flyttade från Asien till Finland för att studera för ett par år sedan. Nu studerar han på vardagarna och jobbar på veckosluten. Ibland jobbar han också på vardagarna. Han fakturerar Wolt för cirka 1 300–1 400 euro per månad.

Företagen överför sitt ansvar på dem som utför jobbet

Matbuden och andra företagare eller frilansare som utför uppdrag som förmedlas via plattformar kan drabbas hårt om de insjuknar. Det är nämligen sällan de har rätt till sjukdagpenning på samma sätt som löntagare.

Matbuden som jobbar för Wolt och Foodora är alltså inte anställda av företagen. I stället är de samarbetspartners som har ingått ett avtal om att utföra uppdrag för företagens räkning. Det här innebär att företagen inte sköter matbudens socialskydds- och pensionsavgifter. Matbuden måste alltså själva sköta det som hör till företagarens skyldigheter, vilket är svårt med tanke på att matbuden tjänar så lite.

– Vi får ingen sjukdagpenning och vi har varken arbetslöshetsskydd eller försäkringar. De här företagen använder oss på samma sätt som anställda arbetstagare, men de sköter inte sina skyldigheter som arbetsgivare, fnyser Bill.

Paula Ilveskivi är jurist på fackcentralen FFC och hon bekräftar att det finns många problem med den här formen av plattformsarbete (på engelska work on demand via apps), som är bundet till en viss plats och där den som utför jobbet befinner sig i en position som påminner om ett anställningsförhållande.

– Kännetecknande för de här fallen är att det är plattformarna som bestämmer vem som utför uppdragen – i stället för att besluten skulle fattas av dem som beställer eller utför jobbet. Uppdragsgivaren dikterar priset och villkoren för arbetet och övervakar dem som utför uppdragen på samma sätt som en arbetsledning gör, till exempel genom att samla in kundrespons eller genom att använda sig av olika tekniska applikationer. Men å andra sidan kan uppdragsgivaren häva avtalet utan förhandsvarning och utan uppsägningsskydd, säger Paula Ilveskivi.

Också Bill har fått uppleva den osäkerhet som plattformsarbetet medför.

– Jag jobbade tidigare för Foodora, men plötsligt sa företaget upp mitt avtal. Som orsak uppgav företaget att jag hade kommit ett par minuter sent några gånger och att jag två gånger hade låtit bli att utföra arbetspass på grund av att jag var sjuk, förklarar han.

Paula Ilveskivi lyfter också fram den pensionsbomb som plattformsarbetet innebär. De lågavlönade matbuden betalar inte nödvändigtvis sina egna pensionsavgifter, vilket de ska göra som företagare, och det betyder att de blir utan inkomstgrundat pensionsskydd.

De som är företagare på samma sätt som matbuden, bär själva allt ansvar och alla risker som företagsverksamheten innebär, men de får inte njuta av friheten att själva kunna bestämma över sitt jobb på samma sätt som andra företagare. Inte heller samlar de på sig företagsförmögenhet eller immateriella rättigheter som de senare kan realisera.

– För företagen inom plattformsekonomin är det här en lönsam deal. Om företagen skulle anställa sina matbud, skulle deras business knappast vara så lönsam som den är nu. Om företagen skulle vara tvungna att stå för arbetstagarnas lönebikostnader, såsom till exempel pensions- och sjukförsäkringsavgifter, samt organisera företagshälsovård, skulle deras arbetskraftskostnader vara högre än när de anlitar uppdragstagare. Alternativt skulle de vara tvungna att betala ut klart mindre pengar för det jobb som utförs, säger Ilveskivi.

Hon betonar att plattformsekonomin i sig inte är en dålig sak. Modellen kan fungera riktigt bra i situationer där företagaren eller yrkesutövaren inte är beroende av en enda kund.

– Då handlar det om det som kallas crowdwork, där uppdragsgivaren meddelar vilket jobb som ska utföras och vem som helst som använder plattformen kan anmäla att den utför jobbet.

Problem också i städbranschen

Det är inte bara matbud som är företagare mot sin vilja, utan det samma gäller personer i många andra branscher. Till exempel i städbranschen finns liknande avtal där den som utför jobbet räknas som uppdragstagare. Ofta är det arbetstagare med utländsk bakgrund som gör de här jobben.

Fackcentralen FFC upprätthåller en rådgivningstjänst som hjälper invandrare i anställningsfrågor. Då och då är det någon som kontaktar rådgivningen angående den här typen av avtal, berättar Maaret Pulliainen som är expert vid rådgivningen för invandrare.

– Vår rådgivning har några gånger kontaktats av matbud. Ofta känner de till att deras ställning är problematisk och de frågar oss hur de kan skaffa sig social- och pensionsskydd. I städbranschen finns det däremot fler personer som inte känner till vad det innebär att de har ingått ett avtal om att utföra uppdrag. De kan ha levt i tron att de är löntagare, berättar Maaret Pulliainen.

En förklaring till skillnaden mellan branscherna kan vara att matbudens ställning har fått mycket synlighet i den offentliga debatten. Matbuden har också sin egen kampanj Justice4Couriers (på finska), som har lyft fram missförhållanden och kräver rättvisa villkor för matbuden. Problemen i städbranschen har inte väckt lika mycket diskussion i offentligheten.

Begreppet anställd måste preciseras

Paula Ilveskivi säger att de problematiska formerna av plattformsarbete och diskussionen om egenanställning har suddat ut gränsen mellan att vara företagare och anställd. Anställningsförhållanden har maskerats till avtal om uppdrag. Därför har FFC föreslagit att begreppet anställningsförhållande ska preciseras i lagstiftningen.

– Om jobbet ser ut att vara ett anställningsförhållande, så ska det också vara det. Till exempel matbud som är beroende av en uppdragsgivare borde klassas som arbetstagare, och ha de rättigheter som arbetstagare har, bland annat företagshälsovård och de lagstadgade försäkringar som arbetsgivaren ska stå för, påpekar Ilveskivi.

Regeringen har tagit tag i problemet. I regeringsprogrammet står att man ska granska behovet av att uppdatera lagstiftningen kring till exempel plattformsarbete. Avsikten är också att uppdatera arbetsavtalslagen så att det inte går att maskera ett anställningsförhållande till något annat slags avtal.

De åtgärder som finns inskrivna i regeringsprogrammet behandlas i en arbetsgrupp på trepartsbasis, men för tillfället har processen avbrutits på grund av coronavirusepidemin.

På grund av coronakrisen har regeringen också gjort tillfälliga ändringar i företagarnas rätt till utkomstskydd för arbetslösa. Om företagsverksamheten har raserats av krisen, har företagarna rätt att på vissa villkor ansöka om arbetsmarknadsstöd.

Också matbuden omfattas av den tillfälliga ändringen. En förutsättning för att få stöd är ändå att man har varit företagare på heltid, bekräftar Jan Hjelt som är regeringsråd på arbets- och näringsministeriet.

Matbudet Bill gläds över att lagstiftningen ändras.

– Nu tänker inte företagen alls på oss matbud, utan endast på sin egen business. Det måste bli en ändring på det här, säger Bill.

Anu Vallinkoski
(översättning och bearbetning: Jonny Smeds)

Uppdatering 22.4.2020 kl. 15.15: Efter att artikeln publicerades tog Wolt kontakt och meddelade att företaget har startat ett stödprogram för sina matbuds- och restaurangpartners. En av punkterna i programmet är att företaget erbjuder matbuden ekonomiskt stöd om de insjuknar på grund av coronaviruset eller om hälsovården uppmanar dem att stanna i karantän. Wolt meddelade också att den ersättning som företaget betalar för skyddsutrustning numera är 30 euro, och inte 10 euro som det tidigare stod i artikeln.

Uppdatering 27.4.2020 kl. 15.22: Artikeln har preciserats på flera punkter, så att det tydligare ska framgå hurdan ställning plattformsarbetarna har, och så att det inte ska uppstå missförstånd.