Många partiellt arbetsföra står utanför arbetslivet trots att det går att anpassa jobben – "Om en person vill jobba, varför ska hen inte få göra det i så fall?"

En av oss. De orden beskriver den ställning som arbetstagarna med partiell arbetsförmåga har i den arbetsgemenskap som leds av köpmannen Juha Kuukkanen.

Jyväskyläbon Kuukkanen har varit köpman i sex år och har under den här tiden gett jobb och praktikplatser åt flera partiellt arbetsföra. Han tycker att det skulle kännas konstigt om det inte fanns olika slags människor på arbetsplatsen.

– Jag har endast goda erfarenheter av att sysselsätta partiellt arbetsföra. De har alltid varit motiverade arbetstagare och har medfört god stämning till arbetsgemenskapen, säger Juha Kuukkanen.

Just nu jobbar en partiellt arbetsför arbetstagare vid K-Supermarket Muurame där Kuukkanen är köpman. Kuukkanen har regelbunden kontakt till sådana instanser som vid behov kan hjälpa honom att hitta nya partiellt arbetsföra personer att anställa.

Fördomarna är ett hinder

Med partiellt arbetsför avser man en person som kan använda en del av sin arbetsförmåga. Arbetsförmågan kan vara nedsatt tillfälligt eller bestående, och det kan till exempel bero på en skada eller sjukdom eller på långvarig arbetslöshet.

Det har bedömts att varannan finländare i arbetsför ålder har någon form av långtidssjukdom eller skada. Sammanlagt innebär det ungefär 1,9 miljoner människor. Av dem upplever 600 000 att sjukdomen eller skadan påverkar deras arbete och möjligheter att få jobb.

Det finns många fördomar kring den här gruppen människor, säger Jaana Pakarinen. Hon är vd för Vates-stiftelsen, som arbetar för att göra det lättare för personer med funktionsnedsättning samt långtidssjuka och partiellt arbetsföra att få jobb.

– Arbetsgivarna känner inte till de möjligheter som lagstiftningen ger, som att man kan få lönesubvention eller stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen. Arbetsgivaren kan också tänka att den sökande inte klarar av jobbet – även om personen i verkligheten skulle vara både lämplig och kompetent, säger Jaana Pakarinen.

Många partiellt arbetsföra tror också själva att de inte skulle lyckas få jobb.

Pakarinen anser att det lönar sig att söka jobb normalt och spela med öppna kort. I slutet av ansökningen kan det vara klokt att nämna sina egna begränsningar och berätta hur det går att lösa utmaningarna. Det här kan rentav väcka rekryterarens intresse.

– Det är möjligt att arbetsgivaren uttryckligen vill anställa en partiellt arbetsför person.

Delaktighet genom att jobba

Av de personer med partiell arbetsförmåga som är i arbetsför ålder är det uppskattningsvis endast 40–60 procent som jobbar. Andelen har vuxit med åren – men långsamt. Oron över sysselsättningsgraden har ändå fått beslutsfattarna att börja fundera på hur fler partiellt arbetsföra personer kunde komma ut på arbetsmarknaden.

Ett program för att främja arbetsförmågan finns också inskrivet i regeringsprogrammet. Enligt programmet ska man satsa på att identifiera arbetsförmågan hos partiellt arbetsföra och på att utveckla handledningstjänsterna. Till exempel ska arbets- och näringsbyråerna få anställa fler samordnare för arbetsförmågan.

Henna Laajavaara är arbetarskyddsfullmäktig på K-Supermarket i Muurame. Hon hoppas att de mänskliga perspektiven skulle få större synlighet i samhällsdebatten.

– Jag vill åtminstone inte själv tänka att partiellt arbetsföra anställs endast med tanke på sysselsättningsgraden.

Laajavaara påpekar att ett jobb ger mycket innehåll i livet. Hon anser att vi borde komma bort från den tankemodell som utgår ifrån att varje arbetstagare alltid ska kunna bidra med en full arbetsinsats.

– Om en person vill jobba, varför ska hen inte få göra det i så fall?

Jaana Pakarinen från Vates påpekar att det med tanke på det egna välmåendet är väldigt viktigt att ha kontakt till arbetslivet.

– Då förblir man också delaktig i samhället.

Mer utbildning och stöd för arbetsförmågan

Om arbetslösheten drar ut på tiden eller om det dröjer innan en person kommer ut på arbetsmarknaden, kan det leda till bland annat utkomstproblem och sociala problem. Det säger Alli Tiensuu som är arbetskraftspolitisk expert på FFC. Hon anser att det är viktigt att alla lyckas hitta sin väg ut på arbetsmarknaden, men den här vägen kan se olika ut för olika personer.

FFC vill göra det lättare för partiellt arbetsföra att få jobb genom att höja lönesubventionens andel till 70 procent av lönekostnaderna. För tillfället får lönesubventionen uppgå till högst 50 procent av lönekostnaderna.

Dessutom vill FFC stärka de tjänster som stöder arbetsförmågan, såsom rehabiliteringen, och erbjuda mer utbildning som förbättrar möjligheterna att få jobb. Det här kunde till exempel innebära att det skulle bli möjligt att ta delar av en yrkesexamen eller rentav gå ännu kortare utbildningar.

FFC anser också att arbetskraftstjänsterna borde utvecklas och att man borde sprida sådan praxis som har visat sig fungera. Som ett exempel nämner Alli Tiensuu försöket med obruten vårdkedja och rehabiliteringsstig i Mellersta Finland, som har lett till mindre sjukfrånvaro efter ryggoperationer.

– Också en lineär modell för delinvalidpensionen skulle förbättra incitamenten att jobba. Då skulle inte hela invalidpensionen falla bort när man överskrider inkomstgränsen, utan stödet skulle endast minskas.

Anpassningar gör det möjligt att jobba

Det krävs också åtgärder av arbetsgivarna, om man ska kunna röja undan hindren för att sysselsätta partiellt arbetsföra. Jobben måste anpassas så att de lämpar sig för arbetstagare med partiell arbetsförmåga. Det kan till exempel betyda att man får skräddarsy arbetsuppgifterna, planera arbetsskiften på ett nytt sätt eller skaffa hjälpmedel.

Jaana Pakarinen från Vates uppmanar arbetsgivarna att fästa uppmärksamhet vid introduktionen i arbetet, så att jobbet löper smidigt redan från första dagen. Det lönar sig till exempel att ordna med ett arbetspar eller en stödperson åt arbetstagaren. Ibland kan det vara bra att skriva om arbetsinstruktionerna så att de blir lättare att förstå.

Med den partiellt arbetsföra arbetstagaren som just nu jobbar på K-Supermarket Muurame har köpmannen Juha Kuukkanen kommit överens om att arbetstiderna är de samma varje dag. Dessutom har de kommit överens om att arbetstagaren inte jobbar i kassan. Alla i arbetsgemenskapen känner till det här, så det roterande schemat löper smidigt.

Kuukkanen uppmanar sina företagarkollegor att modigt anställa partiellt arbetsföra arbetstagare.

– Det ger mer än bara själva arbetsprestationen.

Arbetarskyddsfullmäktige Henna Laajavaara tipsar om att det lönar sig att öppet berätta om de partiellt arbetsföra arbetskamraterna för hela arbetsgemenskapen. Då uppstår det ingen förvirring om till exempel de begränsade arbetsuppgifterna.

Minna Hotokka
(översättning: Jonny Smeds)

Läs mer på Vates-stiftelsens webbplats Työn tukena (på finska)