Lagändring ska göra att den avtalade arbetstiden bättre motsvarar den faktiska – Det grundläggande problemet med nolltimmarsavtal blir ändå kvar
Juristen Paula Ilveskivi på fackcentralen FFC anser att regeringens lagförslag är ett steg i rätt riktning, men påpekar att förslaget inte löser det grundläggande problemet med nolltimmarsavtal.
– Arbetstagarna kommer fortfarande att vara tvungna att bära den affärsrisk som beror på variationer i efterfrågan på arbetsgivarens produkter eller tjänster. I lagförslaget ges arbetsgivaren också ett stort spelrum när det gäller att bedöma och beakta det framtida behovet av arbetskraft, säger Ilveskivi.
Lagändringen kommer ändå att skärpa arbetsgivarens skyldighet att granska hur det så kallade arbetstidsvillkoret – alltså det antal timmar som man har kommit överens om i arbetstagarens arbetsavtal – motsvarar arbetsgivarens behov av arbetskraft. Arbetsgivaren måste göra en sådan granskning med högst tolv månaders mellanrum.
– Det är bra att skyldigheten att granska arbetstiden skrivs in i lagen och att det inte förutsätts att arbetstagaren själv begär förhandlingar om saken, såsom det är i dag, säger Paula Ilveskivi.
Om till exempel en arbetstagare med nolltimmarsavtal regelbundet har jobbat 10–30 timmar i veckan under granskningsperioden och arbetsgivarens behov av arbetskraft bedöms förbli oförändrat, ska arbetstagaren erbjudas en höjning av minimiarbetstiden till 10 timmar per vecka.
Arbetsgivaren är ändå inte skyldig att erbjuda en höjning av minimiarbetstiden om det större antalet arbetstimmar beror på en exceptionell eller tillfällig orsak, eller om arbetsgivaren kan bevisa att den i fortsättningen inte kan erbjuda så mycket arbete.
När man bedömer den faktiska arbetstiden ska man enligt Paula Ilveskivi beakta till exempel hur bestående avtal arbetsgivaren har med sina kunder och hur slumpmässiga förhållanden det är som skapar efterfrågan på arbetskraft.
I fortsättningen ska arbetsgivaren informera arbetstagarna om vid vilken tidpunkt granskningen av den faktiska arbetstiden kommer att ske. Om arbetstagarna eller förtroendemannen begär det, ska arbetsgivaren ge en skriftlig utredning om resultatet av granskningen.
Om villkoren för att ändra arbetstidsvillkoret uppfylls, ska arbetsgivaren erbjuda en ny minimiarbetstid som skrivs in i arbetsavtalet inom en månad från granskningen. Arbetstagaren är ändå inte skyldig att acceptera den nya minimiarbetstiden, utan om arbetstagaren vill kan arbetstiden i arbetsavtalet förbli oförändrad, påpekar Paula Ilveskivi.
Om arbetsgivaren helt upphör med att erbjuda arbete, har arbetstagaren rätt att be om en skriftlig redogörelse för orsakerna till att arbetet minskar. Arbetsgivaren ska då ge en sådan redogörelse.
Ersättning för inställda arbetspass
Regeringens lagförslag innebär också att arbetstagare med avtal om varierande arbetstid ska få en skälig ersättning för arbetspass som arbetsgivaren ställer in mindre än 48 timmar innan passet skulle börja.
Paula Ilveskiven mukaan kyse on viimesijaisesta niin kutsutusta perälautasäännöksestä, jota sovelletaan vain silloin, kun korvausta tai palkkaa ei muuten, esimerkiksi työehtosopimuksen perusteella makseta.
De föreslagna ändringarna görs i bland annat arbetsavtalslagen och arbetstidslagen. Lagändringarna ska träda i kraft den 1 augusti 2022.
