FFC:s styrelse: De överenskomna reglerna måste följas för att avtalsrörelsen ska kunna genomdrivas
– Vid förhandlingsborden har FFC:s medlemsförbund fört fram förslag på hur man kunde uppnå avtal. Oberoende av bransch har arbetsgivarsidan avfärdat arbetstagarsidans förslag genom en strikt och orubblig positionering, ändå utan att själv framföra egna lösningsförslag, säger FFC:s ordförande Jarkko Eloranta.
Det som gör situationen speciell är det faktum att avtalsuppgörelsen inom teknologiindustrin nåddes redan i början av året. Inför förhandlingarna betonade i synnerhet arbetsgivarsidan den roll som spelöppningen inom exportindustrin spelar, och framhöll och att de övriga avtalsbranscherna ska förbinda sig till uppgörelsen inom exportbranscherna.
– Nu när man har uppnått ett avtal vill arbetsgivaren ändå inte förbinda sig till samordningen där man inom de andra branscherna försöker nå en uppgörelse som motsvarar spelöppningen inom industrin, det vill säga där löneförhöjningarna följer den allmänna linjen och där man avskaffar de oavlönade timmarna från konkurrenskraftsavtalet.
FFC:s styrelse kan inte godkända förhandlingsförslag som underskrider den allmänna linjen. Det är också skäl att beakta den bedömning som Finlands Bank har gjort, som slår fast att avtalet utvecklar köpkraften samtidigt som den yttre konkurrenskraften består.
– I ljuset av det här framstår det som märkligt och beklagligt att arbetsgivaren ideologiskt klamrar sig fast vid den ineffektiva förlängningen av arbetstiden. På lång sikt ligger det i allas intresse att vi har en fungerande samordning.
Det är skäl att blåsa av situationen.
– Om arbetsgivarna nu respekterar spelöppningen inom exportindustrin, så kan löntagarna på motsvarande sätt förbinda sig att hålla den spelöppning som följer den nationella ekonomins bärkraft som ett rättesnöre för de branschvisa avtalen också i framtiden.
FFC:s styrelse föreslår för arbetsgivarförbunden att parterna nu förbinder sig till samordningen av avtalsförhandlingarna, och att man inför de kommande avtalsrörelserna bygger upp och kommer överens om en ny verksamhetsmodell med spelregler som alla godkänner.
Frågan om lika lön måste beaktas
Att parterna åstadkommer en samordnad arbetsmarknadsmodell får ändå inte betyda att man avstår från likalönsmålen och låser de ogrundade löneskillnaderna för all evighet. Före nästa avtalsrörelse måste parterna tillsammans komma överens om spelreglerna för hur man kan avtala om till exempel löneprogram för branscher där lönernas eftersläpning är stor eller där glidningarna är små.
Alla måste också erkänna att det, om samordningen ska hålla, måste vara möjligt att avtala om löneprogram som strävar efter att minska löneskillnaderna. Till exempel i Sverige har parterna avtalat om högre höjningar inom den offentliga sektorn än inom exportindustrin, för att trygga löneutvecklingen och dragningskraften i branschen.
– Genom sitt agerande gör arbetsgivarna också att det kommer att bli mycket svårt att hitta ansvarstagare under eventuella kriser i framtiden, när belöningen för att man tar ansvar tycks vara mindre lönehöjningar och hårdare försämringsförslag vid förhandlingsborden.
– Vi måste se längre än en enskild löneförhandling och bygga upp en förhandlingskultur som tryggar en rättvis inkomstutveckling för alla löntagare inom ramen för den nationella ekonomins bärkraft, konstaterar Jarkko Eloranta.
