EU måste vara beredd att ingripa om Storbritannien dumpar villkoren i arbetslivet, säger FFC:s internationella chef – "Oron är inte långsökt"
Den utdragna processen om relationen mellan EU och Storbritannien efter Storbritanniens EU-utträde fick ett avgörande när EU-ländernas ministrar strax före årsskiftet godkände det förhandlingsresultat som parterna uppnådde på julafton. Det brådskade med att godkänna det mer än tusen sidor långa avtalet, för att bestämmelserna skulle hinna träda i kraft vid årsskiftet.
För arbetstagarna inom EU är en av de viktigaste frågorna om Storbritannien kommer att börja försvaga arbetstagarnas rättigheter för att på det sättet kunna få en konkurrensfördel genom billigare arbete. Det konstaterar fackcentralen FFC:s internationella chef Pekka Ristelä i ett blogginlägg (på finska).
– Oron för att arbetstagarnas rättigheter ska dumpas på det här sättet är inte långsökt, eftersom ett av målen för de inflytelserika brexitförespråkarna hela tiden har varit att minska regleringen i arbetslivet. Efter att det färska avtalet godkändes har vi igen fått se nyheter om att den brittiska regeringen bereder ändringar som bland annat skulle innebära att arbetstagarnas skydd mot överlånga arbetstider försvagas, påpekar Pekka Ristelä i sitt blogginlägg.
Ristelä säger att EU under brexitförhandlingarna var fullt medveten om risken för att Storbritannien ska dumpa villkoren, och att unionen strävade efter att nå en uppgörelse som kan förhindra det här.
– I bästa fall skulle relationerna efter brexit ha följt den så kallade norska modellen, där Storbritannien skulle ha fått tillgång till EU:s inre marknad och i utbyte förbundit sig att följa EU-lagstiftningen i till exempel arbetslivsfrågor. Det här ville inte den brittiska regeringen och därför blir relationen mer avlägsen och påminner mer om ett traditionellt frihandelsavtal.
Också i de handelsavtal som EU tidigare har ingått har parterna förbundit sig att respektera arbetstagarnas grundläggande rättigheter och avstå från att få konkurrensfördelar genom att försvaga skyddet för arbetstagarna. Problemet har varit att det inte har funnits sanktioner för dem som bryter mot de här bestämmelserna. I det avseendet innebär det färska avtalet med Storbritannien ett litet steg framåt, anser Pekka Ristelä.
Han konstaterar att Storbritannien i fortsättningen fritt får bestämma nivån på sin arbetslagstiftning, men inte nödvändigtvis utan följder. Det finns nämligen en ny bestämmelse om att EU tillfälligt kan försämra Storbritanniens handelsförmåner i Europa om de brittiska bestämmelserna avviker från EU-bestämmelserna på ett sätt som har en betydande inverkan på handeln mellan parterna. I så fall ska frågan behandlas genom skiljeförfarande.
– Det är alltså åtminstone i teorin möjligt för EU att ingripa om Storbritannien inleder en kapplöpning som innebär att arbetstagarnas rättigheter dumpas. Men enkelt är det inte. Även om det skulle vara uppenbart att arbetstagarnas rättigheter försämras, kan det vara svårt att bevisa att det här påverkar handeln samt att motåtgärderna är proportionella, konstaterar Pekka Ristelä i sitt blogginlägg.
Det nya avtalet om EU:s och Storbritanniens relation måste ännu godkännas av EU-parlamentet och rådet, men Ristelä påpekar att det är osannolikt att avtalet rivs upp. I stället visar de senaste nyheterna om att Storbritannien planerar avreglering i arbetslivet att EU snabbt måste förbereda sig på att ta i bruk de redskap som finns i avtalet, så att handelsförhållandena mellan parterna i fortsättningen bygger på rättvisa villkor.
