Åtgärda luckor i lagstiftningen och satsa på stöd och råd – Fem sätt att stärka ungas position i arbetslivet

Atypiska anställningar är vardag för många unga som inleder sin yrkesbana. Vissa har visstidsanställningar, deltidsjobb eller nolltimmarsavtal på grund av sin livssituation, men många önskar mer varaktiga anställningsförhållanden.

I fjol fanns det enligt Statistikcentralen 350 000 visstidsanställda löntagare. Av de visstidsanställda som skulle ha velat ha ett fast jobb var en tredjedel i åldern 25–34 år.

Sammanlagt 43 procent av löntagarna i åldern 15–24 år hade deltidsjobb i fjol. I den här åldersgruppen är studier en vanlig orsak till att man deltidsjobbar. Också de som jobbar med nolltimmarsavtal är ofta unga – år 2018 var drygt en tredjedel under 25 år och två tredjedelar under 34 år, rapporterar Statistikcentralen.

Sysselsättningen bland unga följer oftast den ekonomiska konjunkturens upp- och nedgångar.

– När de ekonomiska utsikterna är svaga avslutas tidsbundna anställningar lättare, och dessutom kan arbetsgivare låta bli att anställa unga som till exempel sommarjobbare, berättar Juho Peltonen som är sakkunnig på Arbets- och näringsministeriet.

FFC:s chefsjurist Timo Koskinen säger att det finns många problem med atypiska anställningar. Personer som till exempel är bemanningsanställda, inhoppare eller nolltimmarsanställda har svårt att förutse sina inkomster, vilket gör det svårt att planera livet. 

Chefsjuristen Timo Koskinen och Kirsi Rasinaho, som är expert på utbildnings- och arbetskraftspolitik på FFC, presenterar fem sätt att förbättra de ungas ställning på arbetsmarknaden.

1. Täppa till luckor i lagstiftningen

Att utveckla lagstiftningen skulle vara lösningen på många problem som försvagar de ungas ställning i arbetslivet.

Till exempel behövs enligt lagen ingen motivering till att ett arbetsavtal är tidsbundet, om det är arbetstagaren själv som vill ha ett tidsbundet avtal. Vissa arbetsgivare kringgår därför sin skyldighet att fastanställa genom att skriva in i arbetsavtalet att det är arbetstagaren själv som har bett om ett tidsbundet avtal. Det här kryphålet i lagstiftningen borde täppas till.

Ett annat problem som berör unga handlar om deltidsjobb. Enligt lagen är arbetsgivaren alltid skyldig att först erbjuda tilläggstimmar åt sina deltidsanställda arbetstagare, men i praktiken kan arbetsgivaren strunta i det och i stället anställa nya arbetstagare på deltid eller ta in bemanningsanställda. Lagen borde preciseras så att den tryggar rätten till tilläggstimmar bättre än i dag.

Också falskt företagande är ett aktuellt problem. Det handlar om att arbetsgivaren flyttar över skyldigheterna och riskerna med företagsverksamheten till arbetstagaren, men inte ger arbetstagaren frihet att bestämma över eller prissätta sitt jobb. Fenomenet berör bland annat unga som jobbar som matbud. För att förhindra att arbetsgivarna kringgår sitt lagstadgade ansvar på det här sättet skulle det vara viktigt att precisera kriterierna för ett anställningsförhållande i arbetsavtalslagen.

2. Arbetslivserfarenhet redan för minderåriga

Många unga som söker jobb stöter på samma dilemma: arbetsgivarna förutsätter att de som anställs ska ha tidigare arbetserfarenhet, men för att få erfarenhet måste man först få jobb. En lösning skulle vara att erbjuda korta anställningar åt unga som inte har fyllt 18 år.

Arbetsgivare kan modigt anställa unga som sommarjobbare eller för två veckor genom modellen Bekanta dig med arbetslivet och tjäna en slant. Kommunerna kan sänka tröskeln att sysselsätta unga genom att bevilja företagen sommarjobbssedlar.

3. Fler arbetslivskontakter i skolorna

Skolan är en plats där det skulle vara naturligt att berätta för de unga om rättigheterna och skyldigheterna i arbetslivet.

Kunde arbetslivsinnehåll inkluderas i samhällsläran eller kunde man erbjuda eleverna i årskurserna 7–9 valbara kurser där de får fördjupa sig i arbetslivsfrågor. Är det möjligt för skolan att bjuda in till exempel en förtroendeman eller en representant för arbetarskyddsmyndigheten? Eller kunde man införa fler prao-perioder i de högsta grundskoleklasserna?

Det är också viktigt att stärka studiehandledningen, så att unga får information om olika studiemöjligheter och får veta vad som ingår i olika yrken.

Inom yrkesutbildningen, där det är ett klart problem att många avbryter studierna, borde man ingripa snabbare och mer systematiskt när studerande har motivationsproblem. Om den valda branschen inte känns lockande, finns det då någon annan bransch som kunde vara bättre? Och hur kan man göra det så smidigt som möjligt att byta inriktning på studierna?

4. Stöd och rådgivning också utanför skolorna

Navigatorerna, som är avsedda för personer under 30 år, hjälper redan nu avgiftsfritt unga i många frågor som gäller deras vardag. Det skulle vara viktigt att erbjuda den här typen av stöd och rådgivning på fler orter, så att det inte är bostadsorten som avgör om de unga får hjälp eller inte. Också arbets- och näringstjänsterna måste kunna erbjuda de unga tillräckligt med karriärhandledningstjänster.

Dessutom är det viktigt att trygga tillgången till social- och hälsovårdstjänster i alla regioner. För att man ska lyckas förebygga marginalisering är det viktigt att till exempel unga som har problem med den mentala hälsan eller livshanteringen snabbt kan få hjälp.

5. Fackförbunden hjälper medlemmarna att få fotfäste i arbetslivet

Fackförbunden har mycket sådant kunnande som kan hjälpa unga att skapa nätverk och få fotfäste i arbetslivet. Det är viktigt att förbunden aktiverar sig i sociala medier och besöker läroinrättningarna i den egna branschen. När det gäller att ordna rolig men innehållsrik ungdomsverksamhet kan förbunden till exempel ta modell av Byggnadsförbundets riksomfattande ungdomsverksamhet Raksanuoret (på finska).

Minna Hotokka
(översättning och bearbetning: Jonny Smeds)