Antalet personer som beviljas invalidpension har börjat öka igen – FFC:s sakkunnigläkare önskar att arbetsplatserna skulle satsa mer på utvecklingssamtalen

Antalet nya invalidpensioner ökade i fjol med sju procent. Enligt Pensionsskyddscentralen var antalet nypensionerade med invalidpension i fjol 19 900, när siffran ännu året innan var 18 600.

Sjukdomar i stöd- och rörelseorganen var den vanligaste orsaken till invalidpension, för var tredje invalidpension beviljades av den orsaken. Nästan lika många lämnade arbetslivet på grund av psykisk ohälsa.

FFC:s experter har fäst uppmärksamhet vid de stigande siffrorna, eftersom antalet beviljade invalidpensioner hade hunnit sjunka i ungefär tio års tid. FFC:s sakkunnigläkare Kari Haring anser att det är anmärkningsvärt att utvecklingen har vänt.

– Det finns alltid något problem som ligger bakom invalidpensionerna. Om statistiken visar att problemen ökar, så kan vi inte vara nöjda.

Varför räcker inte arbetsförmågan till?

Kari Haring tror ett en förklaring till att de beviljade invalidpensionerna har blivit fler kan vara den senaste tidens ekonomiska uppgång. När personer som länge har varit arbetslösa får jobb igen, upptäcker vissa av dem att deras hälsotillstånd inte är tillräckligt bra för att de ska kunna jobba på samma sätt som tidigare.

FFC:s sakkunnigläkare bedömer att också läkarnas försämrade kännedom om arbetslivet oundvikligen avspeglar sig i statistiken.

– Det finns många unga läkare som inte vet hurdant arbete folk gör. Då kan det vara svårt att bedöma hur sjukdomen påverkar arbetsförmågan.

Dessutom märks det i statistiken att man i dag förhåller sig till arbetsförmågan på ett annat sätt än tidigare. Numera klassas sådana saker som sjukdomar, som under gångna årtionden inte ansågs vara det.

Å andra sidan tolereras vissa personlighetsdrag och tillfälliga förändringar i den psykiska arbetsförmågan sämre i dagens arbetsliv. Ständig brådska gör det svårare för många att orka i arbetslivet, men alla arbetsgivare förhåller dig inte positivt till att anpassa arbetet eller skapa den flexibilitet som behövs.

Arbetsgivaren kan stöda arbetsförmågan på många sätt

Alla kan själva värna om sin arbetsförmåga genom att sluta röka och se till att man sover tillräckligt, äter hälsosamt och motionerar regelbundet. En framsynt arbetsgivare stöder personalens strävanden.

Arbetsgivaren kan till exempel erbjuda hjälp med rökavvänjning, planera arbetsschemat så att arbetstagarna får vila tillräckligt, ordna personalbespisning och se till att det finns ordentliga sociala utrymmen där arbetstagarna kan tvätta sig efter att de har cyklat till jobbet.

Till det traditionella arbetarskyddet hör bland annat att arbetsgivaren minimerar riskerna och erbjuder ändamålsenlig skyddsutrustning. Arbetsgivaren är ansvarig för att arbetsförhållandena är hälsosamma och trygga, betonar Kari Haring.

Det är också viktigt att se till att alla arbetstagare har arbetsuppgifter som motsvarar det egna kunnandet.

Dessutom borde de närmaste cheferna och förmännen ha en förmåga att lägga märke till tecken på överbelastning – och kunskap att ingripa i situationen. Ofta måste arbetsbördan göras lättare.

Haring önskar att arbetsplatserna skulle satsa mer på utvecklingssamtalen. Om en arbetstagare behöver tilläggsutbildning eller är i behov av att få jobba förkortad arbetstid, så är ett välplanerat utvecklingssamtal ett naturligt tillfälle att diskutera saken.

– Arbetsförmåga handlar om mer än att man inte är sjuk, påpekar Haring.

Viktigt att företagshälsovården är aktiv

Haring betonar vikten av en högklassig företagshälsovård för att förebygga arbetsoförmåga. Ofta tänker man att företagshälsovården bara handlar om sjukvård, även om en betydande del i själva verket är förebyggande verksamhet.

Under det här årtiondet har lagstiftningen kring företagshälsovården ändrats så att tyngdpunkten numera ligger på att stöda arbetsförmågan och förebygga arbetsoförmåga. Den nuvarande lagstiftningen slår också fast att arbetsgivaren, arbetstagaren och företagshälsovården måste samarbeta när sjukfrånvaron blir långvarig.

Haring betonar att personalen inom företagshälsovården måste känna till de verkliga förhållandena på arbetsplatsen och de faktorer som orsakar belastning. Det här förutsätter att företagshälsovården besöker arbetsplatsen.

Om läkaren eller hälsovårdaren på mottagningen stöter på ett problem som man kan påverka på arbetsplatsen, så ska företagshälsovården föreslå företagshälsovårdsförhandlingar eller ge instruktioner för hur arbetet kan anpassas.

– Företagshälsovården måste vara aktiv gentemot arbetsplatsen, sammanfattar Haring.

Om arbetsförmågan trots allt är i vågskålen, måste man tillsammans noggrant överväga vad man ska göra. Ett alternativ som det lönar sig att komma ihåg är yrkesinriktad rehabilitering.

Haring påpekar att arbetsoförmåga alltid är en förlust på det mänskliga planet. Speciellt unga som invalidpensioneras kan vara tvungna att leva i fattigdom hela livet.

Det är vanligare att man skulle vilja ha invalidpension men nekas. Men det förekommer också att företagshälsovården rekommenderar invalidpension åt arbetstagare som själva skulle vilja försöka återgå till arbetet efter rehabilitering. Haring anser att man inte borde säga nej, om arbetstagaren själv vill jobba och om önskemålet är ens en gnutta realistiskt.

– Då lönar det sig absolut att gå vidare med saken, till exempel genom arbetsprövning.

Minna Hotokka
(översättning: Jonny Smeds)