Ungdomarnas tankar kring framtiden
Jag hade möjlighet att sitta och lyssna på ett gäng med ungdomar i åldern 17 till 20. De diskuterade ivrigt om framtiden och deras framtidsbild var inte så solig.
De hade ännu studierna på hälft och de satt och jämförde olika branscher, och hur framtiden för branscherna ser ut.
På något sätt var det jättesorgligt att höra hur de unga kritiserade helt vanliga yrken som lärare, städare, bilmontörer, busschaufförer och så vidare. De beundrade mera yrken som bland annat IT-experter, chefer och konsulter, det vill säga arbeten som enligt dem ger en bättre position i samhället och en hög lön.
Av dessa ungdomar var ingen beredd att t.ex. jobba vid en butikskassa. De tyckte att det skulle vara generade att sitta vid kassan om någon bekant skulle se dem. Jag hade lust att blanda mig i diskussionen men jag höll mig.
Men som vi alla vet så snurrar inte världen bara med IT- experter, chefer och konsulter, utan det behövs en hel del olika yrken och yrkeskunskap.
Jag berättade för min kompis om diskussionen, och hon berättade att hon hade sett ett tv-program om vad ungdomarna för tillfället tänker om sin framtid.
Dagens ungdomar lär ha det ganska tungt. De lär känna oro över om de kommer att få en studieplats och senare ett arbete. De är också oroliga över att behöva jobba med sådant som de inte har utbildat sig för.
De planerar sin framtid noggrant och somliga bygger redan som 16-åringar upp breda nätverk både utomlands och här hemma. Sociala medier har en stor roll i deras liv. De unga är också oroliga över hur välden ser ut om tio år, på grund av till exempel terroristattacken i Paris och de oändliga nyheterna om flyktingströmmarna och den ökande rasismen.
De hårda nyheterna skär bit för bit sönder vår säkra ”bubbla” som vi alla lever i. För 15–20 år sedan var det helt normalt för ungdomarna att åka utomlands efter studierna för att pröva sina vingar. På grund av oroligheterna i Europa lär dagens unga lite dra i bromsen när det gäller sådana beslut.
Enligt Arbets- och näringsministeriets senaste uppgifter hade vi i november 342 000 arbetslösa. Samtidigt försöker fackcentralen FFC:s ordförande Lauri Lyly hitta alternativ till regeringens åtstramningspaket i förhandlingarna med arbetsgivarparten om ett arbetsmarksavtal. Tiden visar hur det går med förhandlingarna och hur mycket de olika parterna kommer att närma sig varandra och kompromissa. Utan tuffa och kloka beslut har vi ett ännu större antal arbetslösa i slutet av året.
Om ungdomarna är osäkra på sin framtid, så påverkar den gällande situationen alldeles säkert också oss äldre.
