Är du biten av att åka motorcyckel?

Blogg 26.05.2016 16:08 Nykänen Anita

Motorcykeln är ett fordon som väcker både positiva och totalt negativa känslor – och allt där emellan.

När jag var tonåring så hade de flesta gossarna i byn PappaTunturi-mopeder. De flesta var urgamla mopeder som gossarna hade fått ärva av till exempel farfar, far eller äldre bröder.

Jag måste medge att ljudet visst var ganska högt och irriterande när de körde omkring i byn sent på kvällarna. I något skede kom de små Monkey-mopederna med i bilden.

Gossarna brukade trimma mopederna så att de gick snabbare än vad lagen tillät. Det var en populär hobby. De tävlade om vilken moped som var den snabbaste.

Mopederna tankandes med bensin för tvåtaktsmotorer som var blandad med olja. Den blåa röken syntes på långt håll och ljudet hördes bra i byn när 5–10 gossar körde omkring sent på kvällarna i den tysta byn.

När jag var i 14–15-årsåldern prövade jag själv för första gången en moped på en sandplan. Vi var flera flickor som beslöt att vara modiga och äntligen pröva köra.

Ni kan tänka er att gossarna hade rätt roligt när de följde med flickornas vinglande med mopederna innan vi fattade hur vi skulle använda gasen och bromsarna – som tur hände det ändå ingenting. Vi var ganska hurtiga hela gänget.

Antagligen blev jag lite biten av att köra moped redan då, utan att jag förstod det. På den tiden var det ändå ganska sällsynt att flickor körde moped. De få som körde antogs vara ”tuffa bönor” och de trivdes mera ihop med gossarnas gäng.

Nuförtiden har många flickor och pojkar som kör skoter i trafiken. Man skulle bara önska att de körde lite långsammare och följde med bättre vad som händer i trafiken. Det går ganska vild till ibland.

**

När man blir äldre borde man väl bli lite fiffigare. Men trots det så hände det något med mig på 80-talet. Min man hade kört motorcykel redan före vi träffades. Han körde i terrängen med en Bultaco-motorcykel.

Jag kommer ihåg hur jag många kvällar gick snällt efter honom i terrängen när han körde. Håhåjaja, vad gör man inte för kärleken?

Med åren blev det många olika motorcyklar. Vi började med låga custom-modeller. Jag ägde själv också en röd fin custom-motorcykel. Det var riktigt roligt att köra och man lärde sig samtidigt att studera trafiken på ett helt annat sätt.

Jag måste medge att jag ibland tyckte att bilisterna inte noterade oss när vi körde efter varandra. Vår son hade också en motorcykel så vi körde i något skede hela gänget efter varandra. Det var roligt, men med tiden sålde jag min motorcykel och nuförtiden nöjer jag mig med att sitta bakom på min mans motorcykel. Det känns så tryggt.

Vi har nu i 10 år kört en helt enkel Yamaha Touring Bike som är bra för längre resor. Man får tillräckligt med bagage med sig och den för oss framåt stadigt och kraftfullt.

Men vad är det som lockar med att sitta på motorcykeln? För att det ska vara tryggt att köra måste man klä sig ordentligt och sakligt. Bra hjälm och kläder som är planerade för motorcykel. Vid varmt väder är det ganska hett att dra på sig hjälm och all annan utrustning.

Somliga motorcyklister är ytterst aktiva i olika klubbar och går aktivt på olika körträffar. Men den röda tråden är nog känslan att man är fri att köra vart som helst och när som helst.

Man känner även naturens alla dofter och man studerar naturen på ett helt annat sätt. Naturen är otroligt vacker i kvällssolen. Ingenting är så fint som ett landskap med röda hus och grönskande ängar eller höstkvällar med färdiga rågfält. Eller kvällssolen som glimmar på sjöarnas yta. Dofterna från blommade buskar är helt otroliga, t.ex. från syrenen.

Jag läste någonstans att medelåldern bland motorcyklister idag dskulle var närmare 50 år. Vi har faktiskt noterat att man på vägarna ser en hel del äldre par som kör motorcykel. Vi fortsätter antagligen att köra motorcykel så länge som det känns tryggt och roligt.

**

Sommaren har kommit med otrolig äppleträdsblomning och även syrenbuskarna är fulla med blommor.

Men igår kom det också dåliga nyheter när Microsoft meddelade om uppsägningar. Även förhandlingarna om konkurrenskraftsavtalet är ännu på hälft. Det ser lite hoplöst ut före semestrarna.

Man måste bara försöka tänka positivt och titta framåt och hoppas på en bättre höst.