Sedan tidigt 1960-tal har socker raffinerats i Kyrkslätt. Jobbar man på Suomen sokeri i Kantvik är höjdskräck ett stort minus. Här gäller det att vara uppmärksam och lugn.

Medan finländarna njuter av skördesäsongen och kokar sylt så förbereder sig sockerraffinaderiet i Kantvik redan för julsäsongen. På fabriken möter jag Anders Nurminen, som för några dagar sedan har blivit arbetsledare på raffinaderiet. Han har jobbat här i nio år, först som processkötare och senare som skiftesansvarig. Anders känner väl till produktionsprocessen och därför är han min handledare i dag.

Eftersom Medarbetaren ska jobba med livsmedel behövs en del skyddsutrustning innan vi kan gå in på fabriksgolvet. Hårnät, handskar och öronproppar. Smycken är inte tillåtna.

Inne på fabriken doftar det sirap och mäsk. I produktionshallen finns många stora pannor där olika delar av produktionsprocessen pågår. Jag känner mig vilsen men Anders rör sig självsäkert i den labyrintartade fabriken.

– Vi har inga vanliga våningar utan hissens knappar anger i stället meter över havsytan, säger Anders då både fotografen och jag förundrat tittar på de kryptiska siffrorna som sträcker sig upp till +43.

Utsikten från fabrikens tak lär vara fenomenal men nu ska vi tillverka socker och inte beundra himlaranden.

Laura Klingberg

Läs hela reportaget i Löntagaren nr 4/2017