Statsägda Airpro gjorde fel när företaget sa upp en anställd och i stället anlitade inhoppare som kallas till arbete vid behov. Det slår högsta domstolen fast i ett viktigt prejudikat.

Avgörandet i högsta domstolen sätter gränser för i vilken utsträckning arbetsgivare kan anlita visstidsanställda inhoppare samtidigt som ordinarie arbetstagare sägs upp.

– Tillfälliga kortjobb är tillåtna, men de kan inte ersätta ordinarie anställningsförhållanden. Man kan inte heller kringgå den uppsagdas rätt till arbete genom att ingå avtal om kortjobb, säger FFC:s chefsjurist Timo Koskinen.

Högsta domstolen tog ställning till ett fall där statsägda Finavias dotterbolag Airpro sa upp en arbetstagare av ekonomiska och produktionsmässiga skäl våren 2013. Arbetstagaren förde fallet till rätten med hjälp av sitt fackförbund, Luftfartsunionen IAU.

Arbetstagaren jobbade inom passagerartjänsterna på Åbo flygplats. Både före och efter att personen sades upp hade Airpro anlitat flera arbetstagare som vid behov kallades till arbete för att utföra samma arbetsuppgifter som den uppsagda hade. Också med den uppsagda personen ingick Airpro ett avtal om att kallas till arbete vid behov.

Ett ramavtal om att kallas till arbete vid behov uppfyller inte kännetecknen på ett anställningsförhållande, slår högsta domstolen fast. I det aktuella fallet betyder det två saker – dels att arbetsgivaren inte hade rätt att anlita andra inhoppare i stället för den uppsagda, och dels att det inte räckte med att arbetsgivaren erbjöd den uppsagda ett avtal som inhoppare när det fanns arbete.

– Högsta domstolens ståndpunkt är att arbetstagare som kallas till arbete vid behov är nya arbetstagare i förhållande till den uppsagda, eftersom varje arbetsperiod de gör innebär ett eget arbetsavtal på viss tid. Därför borde arbetsgivaren i stället ha erbjudit jobb åt den uppsagda, förklarar Timo Koskinen.

Arbetsgivare är enligt lagen skyldiga att i första hand erbjuda arbete åt dem som nyligen har blivit uppsagda. Den här skyldigheten uppfyllde alltså inte Finavia, när man erbjöd ett ramavtal om att kallas till arbete vid behov. Enligt högsta domstolen fanns det i det aktuella fallet mer än bara sporadiskt arbete – åtminstone tillräckligt för en tidsbunden anställning.

Viktigt prejudikat

Timo Koskinen anser att prejudikatet är viktigt med tanke på snuttjobbarnas rättigheter.

– Det finländska rättsväsendet erkänner äntligen de problem som drabbar visstidsanställda. Linjerna måste avspeglas också i lagstiftningsarbetet, till exempel i den arbetsgrupp som funderar på ställningen för nollanställda, betonar han.

Airpro dömdes att betala ersättning för att utan anledning ha sagt upp arbetsavtalet. Den uppsagda arbetstagaren får en summa som motsvarar fyra månaders lön och dessutom måste Airpro betala rättegångskostnaderna i alla tre rättsinstanser.