Ghana har ofta setts som en förebild för andra länder i Afrika – en demokrati med en fungerande ekonomi och stora olje- och guldfyndigheter. Fackliga företrädare lyfter gärna fram det fungerande trepartssamarbetet på arbetsmarknaden, men beklagar sig över den höga arbetslösheten.

– Ghana är ett jordbruksdominerat land. Men vårt förbund organiserar arbetstagarna inom privat industri och service.

Det berättar Solomon Kotei som är generalsekreterare för Industrial and Commercial Worker’s Union ICU i Ghana. Förbundet har 75 000 medlemmar och den enda inkomstkällan är medlemsavgiften på två procent av lönen.

– Medlemskåren är ytterst heterogen. Från traditionell tung industri till hotell, banker, gummi- och kakaoplantager, flygfält, med mera. I en av våra medlemsvärvningskampanjer har vi riktat in oss på personalen inom friser- och skönhetssalonger, säger Solomon Kotei som berättar att drygt tio procent av arbetstagarna inom ICU:s branscher hör till facket.

På arbetsmarknaden råder ett bra förhandlingsklimat.

– Vi har nämligen ett fungerande trepartssamarbete med regeringen och arbetsgivarparten. Men till de politiska partierna håller vi distans.

Kollektivavtalen förhandlas fram på företagsnivå för två år i sänder. Till fackets uppgifter hör också att utbilda och stöda förtroendemännen. Även hälsovård med screeningundersökningar och blodbanker görs i fackets regi.

Lönerna varierar från företag till företag, men det statistiska medeltalet är cirka 350 euro i månaden. Skatten är progressiv, från tio procent uppåt.

– Förtjänar du däremot mindre än 74 euro i månaden är du befriad från skatt, berättar Solomon Kotei.

Arbetstiden är åtta timmar per dag, fem dagar i veckan. Pensionsåldern är sextio, men frivillig pension finns redan vid fyllda 55. Pensionen finansieras genom lönerna, via pensionsfonder.

Var tredje är arbetslös

Solomon Kotei säger att det största problemet är arbetslösheten som för närvarande är omkring trettio procent. Många försörjer sig med tillfälliga jobb inom den informella sektorn, alltså den del av arbetsmarknaden som myndigheterna inte känner till och där man inte betalar skatt, och därför är det svårt att få fram exakta siffror.

– En av orsakerna till arbetslösheten är att alltför många unga ghananer inte vill arbeta inom industrin utan hellre skaffar sig akademisk utbildning som inte ger dem jobb, anser Solomon Kotei.

Francis Sallah är utbildad bilmekaniker och hör till ledningen för transport-, olje- och kemiarbetarförbundet. Han konstaterar att Ghana är beroende av konjunkturerna inom oljeindustrin. År 2010 inleddes oljeutvinningen från Jubilee-fältet utanför Ghanas kust. Oljan är viktig för ekonomin i landet, och enbart inom offshore räknar man med cirka 2 000 arbetstagare.

– Men när oljepriset sjönk förlorade vi ungefär femhundra arbetstillfällen inom hela den ghananska oljeindustrin. Vårt förbund kämpade hårt för att rädda jobben. Några av de arbetslösa har faktiskt kommit tillbaka. Det är också orsaken till att vi har hållit våra lönekrav nere trots en inflation på 12,5 procent, säger Francis Sallah.

Under tidigare år har inflationen rentav legat mellan 26 och 29 procent.

Stora guldfyndigheter

Ghana var tidigare en brittisk koloni och hette då Guldkusten – tack vare de stora guldfyndigheterna.

– Guld är alltid guld, myser Baffour Boakye som är administrationschef vid Ghanas gruvarbetarförbund med ungefär 14 000 medlemmar.

– Det handlar dock inte bara om guld. Också inom bauxit- och diamantgruvorna har vi medlemmar, säger han.

Den första tiden efter Ghanas självständighet 1957, när landet styrdes av Kwame Nkrumah, var gruvorna statsegendom. De flesta har dock privatiserats sedan dess. Bara bra, tycker Baffour Boakye.

– Förr hade vi en slags statssocialism i Ghana. Men när gruvbranschen privatiserades fick vi in nytt friskt kapital, också utländskt, understryker han.

Men däremot är Baffour Boakye missnöjd med ett fenomen som på ursprungsspråk kallas "galamsey".

– Det är betyder olaglig gruvdrift som förstör natur- och vattentillgångarna. Arbetarskyddet är dessutom uruselt så detta måste absolut stoppas, framhåller han.

Henrik Helenius

Fackets solidaritetscentral SASK och finländska fackförbund har stött arbetstagarna i Ghana. Bland annat har man gett utbildning i HIV-frågor och sexuell hälsa, stött kvinnor och barn i gruvsamhällen samt stött facket i Ghana så att arbetstagarna bättre ska kunna bevaka sina intressen.