Nu måste regeringen skrida till verket för att begränsa användningen av nolltimmarsavtal. Det kräver fackcentralen FFC, som hänvisar till att också EU-kommissionen anser att problemen med nollavtal måste åtgärdas.

– Vi har föreslagit att man alltid ska komma överens om ett bindande timantal när man ingår ett arbetsavtal. Det här timantalet ska sedan granskas med jämna mellanrum. EU-kommissionen är inne på samma linje som FFC, säger Annika Rönni-Sällinen som är direktör på FFC.

Europeiska kommissionen meddelade i början av veckan att de europeiska arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna får en chans att i rask takt komma överens om hur användningen av nollavtal ska begränsas. Om arbetsmarknadsparterna inte kan enas kommer EU-kommissionen att inleda en lagstiftningsprocess för att åtgärda problemen. Hittills har arbetsgivarna vägrat förhandla om att begränsa användningen av nollavtal.

I Finland tänker regeringen lägga fram ett lagförslag om nollavtal redan den här hösten. Den arbetsgrupp som har behandlat frågan kunde inte nå enighet, men presenterade ett förslag som går ut på att arbetsgivaren ska uppskatta ungefär hur många arbetstimmar arbetstagaren kommer att få jobbs.

– Enligt förslaget ska uppskattningen inte vara bindande, så vilken betydelse har den då i praktiken? undrar Annika Rönni-Sällinen.

Hon är också bekymrad över att man i lagtexten erkänner att det finns en anställningsform där arbetstiden kan variera.

– Det betyder i praktiken att man gör nolltimmarsavtalen lagliga, i stället för att förbättra villkoren för dem som har sådana avtal.

EU vill stärka arbetstagarnas ställning

I Finland finns det uppskattningsvis 80 000 personer som är anställda genom nolltimmarsavtal, det vill säga arbetsavtal utan fastslagen minimiarbetstid. I hela EU har olika atypiska anställningsformer blivit allt vanligare, och också EU-kommissionen har fått upp ögonen för problemen.

Kommissionen, under ledning av ordförande Jean-Claude Juncker, presenterade i april den så kallade pelaren för sociala rättigheter. Det handlar om ett paket med 20 åtgärder som ska förbättra arbetstagarnas ställning. Kommissionen vill bland annat förbättra villkoren för dem som har atypiska anställningar, stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden och se till att alla har rätt till en skälig lön och tillräcklig social trygghet.

Det handlar ändå inte om att skapa enhetliga villkor i alla EU-länder, utan avsikten är att införa lägsta nivåer i sådana länder där de olika villkoren i dag är otillräckliga. De villkor som ligger över den lägsta nivån ska inte försämras.