Orkestermusikern Erica Nygård är en heltidsanställd löntagare, men i hennes yrke tar man alltid arbetet med sig hem. Dessutom bedöms man kritiskt av publiken när man arbetar.

– Jag är privilegierad när jag får göra det jag älskar. Jag har studerat musik hela livet och jag har aldrig jobbat med något annat.

Det säger Malaxbon Erica Nygård som spelar första flöjt i Vasa stadsorkester. Hon berättar att orkestermusikerna arbetar fyrtio timmar i veckan. Men till skillnad från andra löntagare disponerar arbetsgivaren över trettio timmar, medan tio timmar är reserverade för övning på egen hand.

– Under en vanlig konsertvecka övar vi i tre dagar från klockan tio till fjorton eller femton. Sedan har vi ännu en generalrepetition på konsertdagen, och därefter själva konserten på kvällen. Ibland upprepar vi konserten i en annan stad följande dag.

Erica påpekar att det ingalunda räcker med att spela på arbetstid.

– Det krävs mycket självdisciplin. Helgerna är inte lediga, för då övar man på följande veckas program.

För musikern känns det alltid bra när publiken njuter. Erica berättar att stämningen på Vasa stadsorkesters konserter är familjär.

– Vi har många stamkunder som gärna kommer och talar med oss i pausen eller efteråt. De säger också om de inte har tyckt om ett stycke. Det händer inte ofta – men det händer.

Till musikeryrkets baksidor hör prestationsstressen. Erica berättar att musiker i värsta fall kan drabbas av panikångest.

– Ibland blir du bedömd som person utgående från det du presterar, och det kan bli orättvist.

Facket ger trygghet

Erica Nygård började spela flöjt som tioåring. Redan i högstadiet var hon ganska säker på att hon ville göra musiken till sitt yrke.

Erica har studerat i Tammerfors, vid Sibeliusakademin i Helsingfors och i Haag i Holland. År 2003 blev hon invald i Vasa stadsorkester, men samtidigt fick hon ett vikariat vid Helsingfors stadsorkester där hon spelade i två år. Dessutom har hon spelat i Tammerfors stadsorkester och Åbo filharmoniska orkester.

– Jag har jobbat inom orkestervärlden i 22 år, men är fortfarande inte trött på det. Det är givande och få förunnat att få sitta i en orkester.

Konkurrensen om lediga orkestertjänster är oftast hård. Numera kommer många sökande från utlandet, eftersom annonserna läggs ut på webben.

Erica är medlem i Finlands musikers förbund, som hör till fackcentralen FFC. Hon konstaterar att man också som musiker har stor nytta av att höra till facket. Förbundets jurist hjälper om det uppstår problem med till exempel ersättningar eller arbetstider.

– Rent praktiskt har man också ett rättsligt skydd. Som musiker har man ofta muntliga överenskommelser. De är ju också bindande, men om någon potentiell arbetsgivare drar sig ur har man ett skydd via förbundet.

Fullspäckade musikfestspel

När den här tidningen utkommer medverkar Erica Nygård och resten av Vasa stadsorkester i Mannerheim-operan som uppförs vid musikfestspelen i Ilmajoki.

I slutet av juni och början av juli har Erica semester i några veckor, men sedan avbryts semestern för Musikfestspelen i Korsholm.

– I år blir det dubbla övningar. Vi är orkester vid avslutningskonserten och medverkar också i ett Beatlesprojekt. Dessutom har jag en egen ensamble som kommer att spela där, så det blir långa dagar.

Därefter fortsätter semestern. Innan höstsäsongen inleds har musikerna dessutom en tvåveckorsperiod som räknas som arbetstid, då de får öva upp sig efter semestern.

– Sällan håller musiker helt paus under semestern. I mitt liv har det inte hänt ännu – jag spelar varje dag, säger Erica som vid sidan av sitt ordinarie arbete dessutom jobbar som kantor på helgerna.

Jonny Smeds