Både för individen och för samhället är det viktigt att de arbetslösa kommer ut i arbetslivet så fort som möjligt. Det här poängterar man i Danmark, där man ser de stora satsningarna på arbetslöshetsskyddet som en investering.

– Att vara arbetslös är ett av de tyngsta jobben, säger Tine Hansen som är teamledare på Jobcenter Gladsaxe i Danmark.

Gladsaxe är en förort till Köpenhamn och jobbcentret motsvaras av våra arbets- och näringsbyråer. Det är alltså här man hjälper arbetslösa att hitta jobb. Men jämfört med sina finländska kollegor har Tine Hansen och hennes arbetskamrater betydligt mer resurser för sitt arbete.

– Det är en lönsam investering att satsa på arbetskraftspolitiken, så att tiden som arbetslös blir så kort som möjligt. Varje dag som någon jobbar i stället för att vara arbetslös innebär att samhället tjänar pengar. Samtidigt betyder det också jättemycket för individen, säger hon.

Enligt Tine Hansen har också politikerna i Danmark börjat tänka på de arbetskraftspolitiska tjänsterna som en investering och därför är de villiga att ge tilläggsanslag när det behövs. I Finland är trenden den motsatta – här har regeringen skurit ner resurserna till arbets- och näringsbyråerna.

Statistiken visar att det i genomsnitt finns 166 arbetslösa för varje tjänsteman vid de finländska arbets- och näringsbyråerna. I Sverige är motsvarande siffra 25 och i Danmark 12 arbetslösa för varje tjänsteman.

Jobcenter Gladsaxe har ungefär 200 anställda, men endast 4 500 klienter med aktiva fall. I den siffran ingår dessutom inte bara arbetslösa, utan också personer med olika funktionsnedsättningar som arbetar men som behöver någon form av stöd eller bidrag från jobbcentret.

Stor roll för a-kassan

I Finland kan det gå ett år eller mer utan att den arbetslösa får en chans att träffa och tala med en tjänsteman vid arbets- och näringsbyrån. Tine Hansen skakar på huvudet när hon hör det.

– Vi talar med de arbetslösa ofta. Lagen säger att vi ska göra det var tredje månad, men det behövs mer. Genast när de arbetslösa lämnar oss sjunker motivationen, säger hon och påpekar att samtalen förs ansikte mot ansikte, inte över telefon eller via datorn.

Vid sidan av jobbcentren hjälper också arbetslöshetskassorna de arbetslösa att hitta jobb. Inom två veckor efter att man har blivit arbetslös ska man träffa a-kassans representant för första gången och lämna in sin cv.

Sedan gör a-kassan, jobbcentret och den arbetslösa tillsammans upp en sysselsättningsplan. Under de första sex månaderna får den arbetslösa föra många samtal med antingen a-kassan eller jobbcentret eller båda två.

Nackdelen med systemet är att det kan vara svårt för de arbetslösa att veta när de ska träffa a-kassan och när de ska träffa jobbcentret. Eva Obdrup är verksamhetsledare för fackförbundet 3F:s a-kassa, som med 240 000 medlemmar är den största arbetslöshetskassan i Danmark.

– Vi skulle gärna ta ansvar för mötena under de tre första månaderna, säger hon.

Inom facket anser man att det är a-kassorna som bäst vet var jobben finns. Jobbcentren borde, enligt facket, koncentrera sig på dem som inte har lyckats hitta jobb inom tre månader.

3F har 65 regionkontor, vilket är mer än någon annan a-kassa i Danmark. Just det här är 3F:s styrka, påpekar Eva Obdrup, att man kan träffa och diskutera med de arbetslösa på så många orter.

– En medlem kanske inte vet hur han eller hon ska registrera sig i e-tjänsten, men då kan man besöka kontoret och få hjälp, konstaterar hon.

Kan få en mentor

De stora resurserna syns också i de tjänster som jobbcentren kan erbjuda. Tine Hansen i Gladsaxe berättar om ett intressant mentorsprogram för dem som är mest utsatta. Jobbcentret kan till exempel ge en social mentor åt en person som har så stora problem att han eller hon inte klarar av att ta sig till jobbcentret.

– Det funkar inte att säga att ”du måste fixa din ångest först innan du kan få jobb”. Man måste ta hand om båda delarna samtidigt, betonar Tine Hansen.

På samma sätt kan en person som aldrig har varit ute i arbetslivet få en mentor som lär ut hur arbetslivet funkar och en invandrare som inte kan danska kan få en språklig mentor på sin praktikplats.

– Mentorn kan vara en arbetskamrat eller en helt utomstående och vi betalar för mentorn, till exempel fem timmar per vecka, om företaget tar emot den arbetslösa. Vanligtvis skickas invandrare på en språkkurs, men det är inte så man lär sig språket bäst. Man måste vara ute i arbetslivet och lära sig det språk som talas där, säger Tine Hansen.

Jobbcentret har också särskilda tjänster för andra utsatta grupper, till exempel unga som saknar utbildning. Nu har man dessutom inlett ett projekt där man söker upp gravida kvinnor och gör en extrainsats för dem.

– Vi försöker ingripa tidigt, för barn som växer upp med föräldrar på socialbidrag löper själva en större risk att bli bidragstagare i framtiden.

På samma sätt hjälper man dem som bor i socialt utsatta områden och därför statistiskt sett oftare är arbetslösa.

– Vi måste jobba extra för dem, så att de ska kunna söka jobb på samma villkor som andra, säger Tine Hansen.

Mycket praktik

Tine Hansen berättar att jobbcentret aktivt har kontakt med företagen i regionen. Ett sätt att ge de arbetslösa viktig arbetserfarenhet är genom kortare perioder med arbetspraktik eller lönestödsjobb. Framför allt försöker man hitta praktikplatser inom den privata sektorn, eftersom arbetsgivarna där är mer benägna att erbjuda en anställning efteråt. Dessutom kan man ha stor nytta av praktiken om man söker jobb på annat håll.

– På en arbetsintervju kan man säga ”jag gjorde det där i går”.

Enligt Tine Hansen har man också stora resurser för utbildning, så att utbudet och efterfrågan på arbetskraft ska mötas.

– Regeringen gör en analys av vad som behövs på arbetsmarknaden och öronmärker pengar för att utbilda personer till de yrkena. Sedan betalar vi för utbildningen.

Jonny Smeds