Avtal

Arbetsmarknadsavtal ingås på många nivåer. Förhandlingsverksamheten på arbetsmarknaden bygger på Internationella Arbetsmarknadsorganisationen ILO:s principer. Avtal i EU-omfattning ingås av Europeiska Fackliga Samorganisationen EFS för arbetstagarparten och Businesseurope och CEEP för arbetsgivarparten. Avtal på Europanivå har ingåtts om bland andra föräldraledigt, deltidsarbete, visstidsarbete, distansarbete och arbetsrelaterad stress.

I Finland ingår löntagarnas och arbetsgivarnas centralorganisationer centrala inkomstavtal och allmänna avtal. Inkomstavtalen på centralorganisationsnivå kallas inkomstpolitiska totaluppgörelser då också regeringen är part i avtalet.

Fackförbunden och arbetsgivarförbunden ingår kollektivavtal, d.v.s. avtal som gäller hela grupper av anställda samfällt. På arbetsplatserna kan arbetstagarrepresentanter och arbetsgivaren ingå lokala avtal. Arbetstagaren och arbetsgivaren ingår arbetsavtal sinsemellan.

Centralorganisationsavtal

Arbetsmarknadscentralerna kan sinsemellan ingå centrala uppgörelser, som innehåller ramen för löneförhöjningarnas storlek. I samråd med regeringen kan de ingå totaluppgörelser som jämte löneuppgörelse omfattar överenskommelse om ekonomisk-politiska åtgärder, inkomstfördelningsåtgärder och socialpolitiska åtgärder. Sådana totaluppgörelser kallas inkomstpolitiska totaluppgörelser eller ramavtal.

En stor del av arbets- och socialförmånerna har avtalats som en del av totaluppgörelser. Dessa tillåter också avtal om nedskärningar och förmåner.

Förhandlingarna om centralorganisationsavtal börjar när arbetsmarknadens centralorganisationer sammanträder för att förhandla om innehållet i det blivande avtalet. Löntagarnas och arbetsgivarnas intresseorganisationer för fram sina egna mål. Också regeringen kan lägga fram önskemål och ge löften för att en totaluppgörelse skall kunna uppnås. De senaste totaluppgörelserna har syftat till en viss ökning av köpkraften, till att stimulera sysselsättningen och tygla inflationen.

Arbetsmarknadsparterna kan också komma fram till att det inte alls är värt att gå in för ett centralt avtal, och då inleds förhandlingarna direkt på förbundsnivå.

Om förhandlingarna leder fram till avtal uppkommer en centraluppgörelse. En sådan är bindande för centralorganisationerna på arbetsmarknaden. Härefter inleds förhandlingar mellan kollektivavtalsparterna - fackförbunden och arbetsgivarförbunden - där det centrala avtalet tillämpas på respektive branscher. En central uppgörelse kan dra strama gränser för storleken och formen av löneförhöjningarna eller ge branschvisa tillämpningar vida ramar, varvid plats också lämnas för avtal på arbetsplatserna.

Finlex: Avtal mellan centralorganisationer

Kollektivavtal

När ett arbetsgivarförbund och fackförbund når överenskommelse om anställningsvillkoren i branschen uppkommer ett kollektivavtal. Inom den offentliga sektorn - staten och kommunerna - arbetar både tjänstemän och arbetstagare. Vardera gruppen har egna kollektivavtal enligt skilda lagar. Kollektivavtalen kan bygga på en inkomstpolitisk ram som centralorganisationerna har kommit överens om. Avtalen ingås för viss tid, i allmänhet på ett eller två år eller för längre tid.
Normalt bindande kollektivavtal

Ett kollektivavtal är bindande för de löntagar- och arbetsgivarförbund som har ingått avtalet samt för medlemmarna i dessa förbund. En sådan bindande kraft kallas allmängiltighet och den bygger på lagen om kollektivavtal. Ett kollektivavtal förpliktar organisationerna att övervaka och arbetsgivarna och arbetstagarna att iaktta det.

Löntagarorganisationen förbinder sig på sina medlemmars vägnar att garantera arbetsfred i branschen. Strejker som riktar sig mot avtalet eller delar av det får inte ordnas under avtalsperioden. Arbetsgivarförbundet förbinder sig på sina medlemmars vägnar att övervaka att avtalet iakttas i dess medlemsföretag.

Allmänt bindande kollektivavtal

Ett kollektivavtal kan vara förutom normalt bindande även allmänt bindande. I sistnämnda fall måste även sådana arbetsgivare som inte hör till arbetsgivarorganisationerna tillämpa avtalet på sina anställda. Ett allmänt bindande kollektivavtal är ett riksomfattande avtal som betraktas som representativt för branschen i fråga. Då det bedöms huruvida ett kollektivavtal är allmänt bindande beaktas även stabiliteten av branschens kollektivavtalsverksamhet samt branschens organiseringsgrad på bådadera sidorna. Beslutet om kollektivavtalets allmänna bindande fattas av en särskild fastställningsnämnd.

Alla allmänt bindande kollektivavtal finns på Statens författningsdata Finlex.

Kollektivavtalet är ett minimum

Löner och andra förmåner som överenskoms i tjänste- eller kollektivavtalet är minimikrav som skall iakttas av dem som binds av avtalet, och de inte får underskridas utom när det är tillåtet enligt tjänste- eller kollektivavtalet t.ex. genom lokala avtal. Det är alltid möjligt att avtala på arbetsplatsen om förmåner som är bättre än kollektivavtalet, liksom även sådana avvikelser som tillåts i kollektivavtalen.

Kollektivavtal och tjänstekollektivavtal i korthet

Kollektivavtal

  • Fastställer arbetstagarens och arbetsgivarens rättigheter och skyldigheter, t.ex. löner, arbetstid, semestrar, arbetsfred, lokalt avtalande
  • Kollektivavtal ingås av fackförbund och arbetsgivarförbund.
  • Ett kollektivavtal gäller i allmänhet en viss bransch, t.ex. livsmedels-, metall-, hotell- och restaurangbranschen, banker.
  • Det finns ca 200 riksomfattande kollektivavtal.

Tjänstekollektivavtal

  • Fastställer inom det statliga tjänstemannens och arbetsgivarens, inom det kommunala tjänsteinnehavarens och arbetsgivarens rättigheter och skyldigheter, t.ex. löner, arbetstid, semestrar, arbetsfred, lokalt avtalande.
  • För staten ingår Statens arbetsmarknadsverk och huvudavtals- organisationerna ett kombinerat kollektivavtal på centralnivå för tjänstemän och arbetstagare. Ämbetsverksvis ingås kollektivavtal av ämbetsverken och fackförbunden. Inom det statliga finns det på ämbetsverksnivå ett hundratal tjänstemanna- kollektivavtal och ca 60 arbetstagarkollektivavtal.
  • Inom det kommunala ingår Kommunala arbetsmarknadsverket och huvudavtals- organisationen riksomfattande kollektivavtal för tjänsteinnehavarna. Kommunerna eller samkommunerna och huvudavtals- organisationernas underföreningar ingår motsvarande lokala tjänstekollektivavtal. I kommunbranschen finns det fem riksomfattande kollektivavtal: det allmänna kommunala tjänste- och arbetskollektivavtalet, samt kollektivavtal för undervisningssektorn, läkarna, tekniska sektorn och timavlönade.

Finlex: Lag om kollektivavtal

Lokala avtal

Kollektivavtalen ger allt större möjligheter till lokala avtal i företagen och i ämbetsverken och institutionerna. Också arbetstidslagen erbjuder omfattande möjligheter för detta. Lönesystemet, klassificeringen av arbetets svårighetsgrad och resultatlön kan delvis avtalas lokalt. Också avtal om löneförhöjningar kan delvis överlåtas åt arbetsplatserna.

Det är allmänt att arbetstider, lönedelar, personalens ställning och befattningsbeskrivningar och utbildning förhandlas på arbetsplatserna. Lokala avtal är vanliga även inom den statliga och kommunala sektorn då ett nytt lönesystem tas i bruk eller då man kommer ämbetsverksvis överens om avtalsenliga belopp eller om flexibel arbetstid och utbyte av semesterpenning mot ledigt.

I de lokala förhandlingarna är det i allmänhet förtroendemannen, förtroendeombudet, kontaktmannen eller förbindelsemannen som förhandlar med en arbetsgivarrepresentant om oavtalade förmåner och om tillämpning av kollektivavtalet. Kollektivavtalen anger de gränser inom vilka lokala avtal kan ingås. I den kommunala branschen ger också huvudavtalet stora möjligheter att avvika från det riksomfattande avtalet genom lokala tjänste- och kollektivavtal. Inom den statliga sektorn ingås ca 170 lokala tjänste- eller kollektivavtal.